Kaj's Universe

Konfuciusinstitut - den mjuka makten?

2012-02-12T11:17:00.004+01:00

Kina breder ut sig alltmer internationellt. Inom företagsbranschen, turistbranschen och i synnerhet på den ekonomiska marknaden. USA står i jätteskuld och kanske sällar sig Europa till Kinas låntagare? Inte så konstigt att Kina vill etablera sig internationellt inom kulturens område. Samtidigt som Kina med tunga stöveltramp krossar den fantastiska tibetanska kulturen. Kinesiska universitet samverkar med universitet i 87 länder med 300 konfuciusinstitut, bland dem svenska universitet, som Stockholms universitet och sedan ett år Karlstads universitet, som den 17 februari är medarrangör till "Chinese Spring Festival". Ingår även Falun Gong på festivalen? Och tibetansk kultur?

Dalai Lama, den tibetanska buddismens andlige ledare

Vad är ett Konfuciusinstitut?
Enligt uppgift handlar det om icke vinstdrivande institut med syfte att genom kurser, föreläsningar och publikationer främja undervisning i kinesiska och intresse för kinesisk kultur. I regi av Konfuciusinstitutet ges språkkurser och kurser i kinesisk kultur. Med lärare från Kina och finansiering delad mellan kinesiska staten och universiteten.

Vad är det för fel med det?

Kinas brott mot mänskliga rättigheter, ockupation av Tibet med extremt våld mot Tibets befolkning och inte minst Kinas status som en av toppeliten, vid sidan av USA, när det gäller klimatförstöring. Kina är även en ivrig utövare av dödsstraff. Tillsammans med Iran, Irak, Saudiarabien och USA. Jag tvivlar starkt på att konfuciusinstituten kan påverka demokratin i Kina. Eller bidra till att nuvarande enpartiregim byts ut. En regim som glatt fortsätter att arrestera oliktänkande, kinesiska munkar, som försöker värna sin kultur, vägrar skriva på klimatavtal och spärrar in de människor som utövar FalunGong, en andlig qigong- och meditationsmetod. Och hur behandlas de fattiga i detta stora solens rike?

tibetansk munk

Det finns dock flera kritiska röster mot konfuciusinstitutens intåg på den internationella akademiska arenan. Från Australien i söder till Kanada i norr.
*********

SVD Opinion i replik 18/3 2012. Daniel Schatz
- Institutets verksamhet, till hälften finansierad av den kinesiska folkrepubliken, bidrar till Kinas internationella integration och utveckling mot ett öppnare samhälle, anser Torbjörn Lodén, föreståndare för Konfuciusinstitutet i Stockholm samt professor i Kinas språk och kultur vid Stockholms universitet.

Lodén glömmer nämna att Anders Mellbourn, tidigare direktör för Utrikespolitiska institutet, redan i december 2007 konstaterade i en oberoende utvärdering att det kontroversiella institutets delfinansiering från Peking utgör ett principiellt problem. Utredningen, som beställts av Stockholms universitet, men aldrig offentliggjorts, fastslår att institutet bör separeras från universitetet, med möjlighet till samarbeten med svenska lärosäten. Auktoritära och totalitära icke-demokratiska stater som gör sig skyldiga till grova och systematiska brott mot de mänskliga fri- och rättigheterna kan inte förhindras från att bedrifa informations-, kultur-, affärs eller språkfrämjande verksamheter i Sverige. Det står emellertid utom allt tvivel att det är mindre lämpligt att dessa aktiviteter delfinansieras av svenska skattebetalare.

Professorn och författaren Xiabo, som fick Nobels fredspris för sin kamp för mänskliga rättigheter. Han var förhindrad att hämta sitt pris, dömd till 11 år i fängelse för omstörtande verksamhet.

Chefen för norska Nobelinstitutet fick en varning av Kinas vice utrikesminister

Kåre Bremers blogg, Rektor vid Stockholms universitet
"Konfuciusinstitutet bedriver undervisning i det kinesiska språket. Institutet är placerat inom Stockholms universitet och finansieras till hälften av universitetet och till hälften av kinesiska staten. Finansieringsformen är inte ovanlig. Universitetets olika språkkutbildningar stöds av flera stater som vill bidra till kunskapen om sitt lands språk. Arrangemanget med Konfuciusinstitutet har ändå föranlett kritik och misstanke om att institutet skulle kunna användas för kinesisk propaganda. Självklart får sådant inte förekomma." (eg anm: Utgår från att Bremer avser propagandan och inte misstanken)
Universitet har genomfört en oberoende utvärdering av institutet. Utredaren Anders Mellbourn föreslår en annan organisationsform för institutet.

De Grönas medlem i New South Wales lagstiftande församling, Jamie Parker

(Foto: The Epoch Times)

Epoch Times, Sverige, okt 201; Sonya Bryskine

I Australien har 22 000 namnunderskrifter samlats in i protest mot Konfuciusinstitutens språk- och kulturklasser, finansierade av den kinesiska kommunistregeringen.

Frågan om Konfuciusinstitutet har tagits upp i delstaten New South Wales parlament. Konfuciusklasserna stöds av New South Wales utbildningsdepartement tillsammans med Konfuciusinstitutens huvudkontor i Kina, kallat Hanban.

- Undervisning i kinesiska språket och kulturen är välkommen, säger Jamie Parker, parlamentsledamot för De Gröna. Men sådan utbildning bör ske oberoende av den kinesiska regeringen. Vi oroas över att den offentliga utbildnings integritet äventyras av att en utländsk regering får möjlighet att föra fram åsikter utanför skolans läroplan. Konfuciusinstitutet bör tas bort från New South Wales och ersättas av en australiensk organisation.

Lärare i Australiens Konfuciusklasser är anställda vid Konfuciusinstitutets huvudkontor, knutet till det kinesiska utbildningsministeriet. Lärarna måste uppfylla vissa kriterier, bland annat att de inte får ha något att göra med FalunGong eller någon organisation som anses olaglig av den kinesiska regeringen, vilket bryter mot australiska arbetsplatslagar. Lärarna har granskats politiskt och kommer att vara mycket partiska och rättrogna mot Peking i många känsliga frågor.

Phil Lambert, New South Wales utbildningsdepartments talesperson för Konfuciusinstitut, har medgett att ämnen som är känsliga för den kinesiska regeringen, bland annat Taiwan, Tibet, FalunGong och brott mot mänskliga rättigheter, inte skulle ingå i deras läroplan för språkundervisning.

Under våren 1989 samlas hundratusentals människor på Himmelska fridens torg för att demonstrera för demokrati. Den 4 juni förvandlas torget till en krigsskådeplats. Tusentals studenter och aktivister skjuts brutalt ihjäl eller krossas under stridsvagnars larvfötter.

Epoch Times, Sverige, aug 2011

Lärare vid Konfuciusinstitut får inte utöva FalunGong.

Det finns cirka tio konfuciusinstitut vid universitet och andra akademiska institutioner i Kanada. Men de som utövar FalunGong behöver inte bry sig om att söka jobb där. En regel publicerad på Konfuciusinstitutets hemsida, finansierad och kontrollerad av den kinesiska kommunistregimen, uppger att utländska frivilliga kinesiska lärare inte skall ha "några uppgifter om delaktighet i FalunGong".

- Att införa bestämmelse om vem som kan undervisa på Konfuciusinstitut, som är en del av kanadensiska universitet, är i grunden diskrimerande mot FalunGong-utövare, säger Zhou, taleskvinna för Ottawa-baserade Falun Dafa-föreningen. Detta är att utöka förföljelsen av FalunGong i Kanada genom kunfuciusinstitut även vidare till kanadensiska institutioner och kanadensiska universitet och det är inte acceptabelt.

- Regeln är en kränkning av alla mänskliga rättighetslagar i Kanada, säger advokat Clive Ansley, tidigare involverad i konstitutionella ärenden och människorättsfall, med lagerfarenhet från Kina. Det är ytterligare en kränkning av kanadensisk suveränitet från det kinesiska kommunistpartiets sida. Det har alltid varit uppenbart att den kinesiska regimen skulle kontrollera läroplanen och institutens riktlinjer, men i detta fall finns det på hemsidan i svart och vit".

Enligt kanadensiska Security Intelligence Service (CSIS), Kanadas underrättelsetjänst, är Konfuciusinstitutet en del av den kinesiska regimens ansträngningar att utvidga sin "mjuka makt" i utlandet. Li Changchun, kommunistpartiets propagandachef och den femte högst uppsatte medlemmen av den styrande politbyråns stående kommitté, har kallat institutet "en viktig del av Kinas utländska propagandainrättning".

Bravo, minister Reinfeldt! Mer rysare!

2012-02-08T15:24:00.001+01:00

Nu har minister Reinfeldt slängt ut ett nytt fantastiskt förslag. Han tycker att pensionsåldern ska höjas till 75 år. Vi slutar jobba alldeles för tidigt i det här landet. Och kostar på tok för mycket när vi pensionerar oss, trots att pensionärer måste betala straffskatt för att njuta av pensionärslivet. Och den skatten dras av en bruttolön som i bästa fall är halva den ursprungliga lönen.

Varför jag tycker att nya Reinfeldt-rysaren är bra? Jo, förslaget drabbar ju alla, även de världsfrånvända som idag röstar på regimen. Så det är bara att anta att röstsiffrorna kommer att dala. Ju mer rysare från Reinfeldt, desto mindre röster.

Sedan är det ju ett faktum att allt fler blir arbetslösa, tar emot försörjningsstöd, är sjuka och pensionerar sig (även om de pensionerar sig alldeles för tidigt idag). Det finns det färsk statistik på, även om Reinfeldtregimen och deras blå pennförare skulle säga tvärtom. Ju fler "utanförskapare" för att använda det tjusiga samlingsnamn som Reinfeldtregimen infört, desto fler som väljer bort borgarna vid nästa val. Eller? Med den här farten kanske till och med "utanförskapare" kommer i majoritet? Och då, Reinfeldt!

Det skulle vara intressant att följa Reinfeldt, Borg och det övriga gänget under deras äldre dagar. Kommer de att jobba tills de är 75 år? Eller njuta av åldrande livskvalitet i goda vänners lag på Jersey eller någon annan trevlig ö?

Förkylt!

2012-02-07T12:49:00.000+01:00

Kallt ute och kallt inne. Sitter med två långärmade tröjor, en stor poncho och en filt över mina knän.
- Men det är ju varmt inne, säger min man, som bara har en skjorta på sig. Förutom byxor förståss.
Kanske jag har en ny förkylning. Innan den förra och den förrförra är avklarade. Jag som aldrig brukar bli sjuk.

Nej, problemet är klimatet. Kylan. Nordanvinden. Östanvinden. Och vi försöker nu göra något åt detta. Sitter och planerar vart vi ska resa. Vilken sol som ska steka oss. Hur mycket det får kosta. Blir det Karibiens salsa-klimat eller mer närliggande Marocko? Priset är givetvis avgörande. 40 000 kronor för 14 dagar eller halva summan. Ett problem är att de flesta trevliga, prisvänliga hotell redan är fullbokade. Folk reser alldeles för mycket. Man kan inte längre bara ta ett flyg till ett spännande land och boka hotell på platsen. Som förr i tiden. Varför kan inte folk hålla sig hemma?

Kuba, Martinique eller Marocko?
Vi har nu fastnat för ett av följande alternativ. Kuba, Martinique eller Marocko. Men Kuba är ganska så överfyllt och i gamla delen av huvudstaden Havanna finns inte ett enda ledigt hotell. Jag har gått igenom samtliga som presenteras i Lonely Planet plus några till. Vilka är det som är där? Inte amerikanare, inte nordiska charterturister eftersom chartersäsongen till Kuba är förbi. Förmodligen östeuropéer, ryssar, kanske engelsmän, fransmän. Känns inte så kul att resa dit för dyra pengar och behöva trängas med andra turister. Givetvis vill vi vara de enda turisterna och absolut inte behöva känna oss som turister. Utan smälta in i miljön. Smyga med våra spanska lexikon.

Fransktalande Martinique verkar spännande. Och ack så vackra stränder. Men är litet och dyrt. Inte några mysiga bungalows vid stranden för max 500 kronor per natt. Där hittar jag bara ett hotell med någorlunda priser och lediga rum. Men det ligger flera kilometer från strand och affärer. Finns inte så mycket annat att göra än att bada, sola, promenera och se på fåglar. Nu finns det två rum kvar enligt "hotel.com". Ska jag eller ska jag inte boka? 8 000 kronor för tio nätter om vi väljer att inte kunna avboka - annars kostar det 11 000 kronor.

Lite mer att göra i Marocko. Kanske en ridtur på stranden? Det finns tre skäl till att välja Marocko. Priset, språket och en kortare resväg. Det är ju faktiskt en betydande skillnad mellan 7 000 kronor och 17 000 kronor för en resa för två personer. Som lever utan statliga bidrag, av politiska, moderata skäl döpta till jobbskatteavdrag. Nix, i stället hör vi till de goda, omtänksamma grupper som finansierar de yrkesverksammas bidrag. Förutom stöd i olika former till de avarter, som lever på olika former av kapital, bland annat så kallat riskkapital. Några av dessa arter blev för ett tag sedan uppmärksammade i en safariresa med buss. Med det välklingande namnet "RättBuss".

Jag återkommer i morgon med tänkt resplan. Förhoppningsvis. Kanske går jag upp mitt i natten och bokar, rädd att allt ska vara fullbokat.

Cheerio!

Kylan fortsätter - kalla vindar från nord och öst

2012-02-04T10:21:00.001+01:00

Brrrrrr! 17 minusgrader. Jag väljer att ta mig en kopp kaffe, ett par skivor rostat bröd och krypa ned under duntäcket igen. Med dagens färska VF som underhållning. Medan mannen drar på sig tjock tröja, överdragsbyxor, raggsockar, halsduk, mössa och dunjacka för att gå ut i den arktiska kylan med pälsiga Foxy.

Kylan verkar hålla i sig. Den kommer från Ryssland, sägs det. Men det blåser även kalla vindar längre bortifrån, ända från det allra östligaste riket, Solens Rike. Ett land med ambitionen att äga världen. Huka dig, USA. Huka dig, Europa. Kina har redan tagit hand om USA:s skuldbörda och nu till stor del äger den en gång så mäktiga, men idag så skuldtyngda, fattiga nationen. Även om republikaner i talarstolen försöker låtsas som om USA åter ska ta över jorden. Men Kina är inte nöjd. De vill även köpa Europa. Och de är på god väg, med bland annat tyska Angela Merkels goda minne. Kina har köpt statsobligationer från Grekland, Portugal, Spanien, Storbritannien, Ungern, Irland och ... Nu fjäskar Angela för kinesiska premiärministern Wen Jiabao, som inte ens kan hålla ett tal utan att ha näsan och de kisande glasögonbrydda ögonen koncentrerade på sitt papper. Som förmodligen en av hans skrivkunniga assistenter har skrivit åt honom. Kina lånar så gärna ut pengar, men inte gratis. Och då menar jag inte räntan. Kina vill ha stopp på vapenembargot, som infördes då Kina sköt ihjäl studenter på Himmelska Fridens Torg år 1989. Och förmodligen kommer Kina att kräva att man slutar kritisera Kinas brott mot Mänskliga Rättigheter, ockupationen av Tibet, fängslandet av oliktänkande, med mera.

Kina och Israel. Två länder som med världens "goda" samvete tillåts fortsätta sina brott mot i princip alla FN-konventioner som har tecknats ned. För att rädda fortsatt penningaflöde till banker och marknader i USA och Europa. Och idag läste jag att Israel planerar att rikta sina bomber mot Iran.

Bäst jag tar på mig en kofta till. Jag fryser.

Safari till överklassens boningar

2012-02-01T10:35:00.004+01:00

Safari till överklassen avslöjar problem bland högdjuren i lyxgetto

Efter debatt, en polisanmälan och ett argt uttalande från en kommunalpolitiker avgick Överklass-safarin från Cityterminalen vid lunchtid på lördagen. Målet var reservatet Saltsjöbaden där den exotiska stammen överklasssen lever avskärmade från det svenska samhället. Ombord fanns inte bara förväntansfulla överklasspanare utan också reportrar. Vid Grand Hotell fick mediepådraget stå i den isande kylan och lyssna på en ung aktivist som höll föredrag om Saltjöbadsavtalet, alltmedan de lokala bratsbarnen hängde i klunga. De unga arga tonårskillarna förklarade för mig att de var där för att hävda sitt revir.

Det var väl bara kvalitén på jackan och längden på frisyren som skilde dem från jämnåriga hoodfajtare i exempelvis Rosengård. Vår guide berättade att det på en gata bor 14 hushåll som alla ärvt sina pengar, varav fem är riskkapitalister, och den dyraste villan kostade 22 miljoner. Brottsligheten är hög och det handlade bland annat om trafikförseelser och undanhållande av skatt. Avslutningsvis kastade bratsbarnen ägg på bussen när vi lämnade det hårt segregerade och problemtyngda området. Våra guider från föreningen Allt till Alla nämnde inget om det överhuvudtaget finns någon hjälp för Solsidans människor, att ge dem möjligheter att komma in i samhället, att få leva ett normalt liv. Det brukar vara de fattiga som definieras som ett problem. Men det är de rika, vad ska vi göra med dem, så här kan vi inte låta dem leva längre? Och hur ska det gå för barnen?

Ann Charlott Altstadt

Aftonblandet Kultur

Läs mer

Från serien "Solsidan" i TV4

Överklassafari fotas av prydliga gossar i sidbena

Migrationsverket fortsätter splittra barnfamiljer

2012-01-29T16:13:00.003+01:00

Nu har de gjort det igen. Migrationsverket. Fattat sitt iskalla utvisningsbeslut som innebär att en barnfamilj splittras. Helt i strid med barnkonventionen. Ung kvinna från Kroatien och ung man från Serbien, träffades och blev kära. Kärleken resulterade i två små barn, ett fyra år och det andra ett spädbarn. Paret skall utvisas. Pappan och äldste sonen till Serbien. Mamman och spädbarnet till Kroatien. Enbart för det faktum att kvinnan en tid illegalt bodde med sin man i Serbien och där födde sin äldste pojke, räknas killen som serbisk medborgare.

Foto: Peter Bäcker, VF

Nu räknar Migrationsverket med att paret får fixa återföreningen själva efter utvisningen. Något som enligt respektive ambassader inte är möjligt. Mannen och äldste killen kommer inte att släppas in i Kroatien och kvinnan och spädbarnet släpps inte in i Serbien.

Det är högtid att se över regelverk så att de överensstämmer med FN:s barnkonvention. Det är samtidigt hög tid att tjänstemän inom Migrationsverket får utbildning så att de klarar av att kolla konsekvenser av sina beslut. De behöver dessutom utbildas i ren mänsklighet, att inte enbart stirra sig blinda på fyrkantiga paragrafer.

De måste lära sig att kunna att tänka själva. Att lyda utan att tänka - kan leda till drastiska följder. Det har ju hänt förr.

Sverige tillhör snart de länder som dominerar med anmälningar till Europadomstolen. Om det inte är så illa att Sverige ligger i täten. Tråkigt man ska behöva skämmas över att vara svensk. Det är bara att hoppas på socialdemokraternas nye partiordförande Stefan Löfven, att han fixar upp röstsiffrorna, och att han dessutom är beredd att förändra regelverket för Migrationsverket till humanare handläggning.

Läs mer

En lång och kall vinter

2012-01-25T10:59:00.000+01:00

Och nu menar jag inte bara årstiden, kylan och den kalla hårda isiga marken. Det blåser politiska kalla vindar i Sverige, inte bara från regeringsmakten utan också från den så kallade socialdemokratiska sidan. Som inte är vad den borde vara. Där man inte längre sluter leden mot Reinfeldt-regimen utan internt bråkar och surrar och gnäller och mer eller mindre har knuffat bort partiledaren. Så länge de stridiga gamla galande tupparna finns kvar i partiet, ser jag ingen chans till förnyelse. Bort med Sven-Erik Österberg, Thomas Östros och Morgan Andersson. Sluta hoppas på personer som ändå aldrig kommer att tacka ja till partiledarskap. Margot Wallström och THomas Bodström vidhåller ju sina nej. Så sluta att spekulera. Varför inte titta på unga, friska socialdemokrater. Utan massa bagage. Se på Vänsterpartiet. Där lyckades man.

Ändå är jag tveksam till att det går att ändra den nya politiska kalla vinden. De flesta har fått det bra ekonomiskt, alla de som har jobb att gå till. Och som inte har tid eller lust att skänka tankar åt dem som har fått det sämre, åt alla dem som faktiskt betalar de mer välbeställdas goda ekonomi. Så Reinfeldt-regimen riskerar att leva vidare.

Men man kan ju hoppas. Hoppas att isen smälter. Och solen värmer upp. Både den kalla jorden och människors sinnen.

Man borde kanske vara en hund, som nöjer sig med kärlek, kul promenader, mat och en varm korg att sova i. Och ibland en skön soffa och en plats i sängen bredvid en kärleksfull matte och husse. Det räcker inte att bara ha sammetsbruna stora hundögon, som bedjande och illusoriskt trofast blickar ut mot människorna. Man måste ha lite mer också. Innanför. Det du, Fredrik Reinfeldt.

Inte bara politik . . .

2012-01-21T16:41:00.001+01:00

Bästa vänner som någon gång råkar läsa min blogg och i synnerhet ni som kanske läser min blogg mer än en gång. Ni måste vara ganska trötta på mitt eviga politiksnack och mitt förakt till sittande regim. I synnerhet om ni inte håller med mig. Men det gör ni väl?

Nog om detta, eller nästan nog. Måste bara uttrycka att jag inte är förvånad över att Håkan Juholt avgick - med omedelbar verkan. Han hade ingen chans. Inte efter all smutskastning av media och Reinfeldt-regimen. Nu är det bara att hoppas att nästa partiledare för socialdemokraterna klarar av pressen att övertyga väljare om att de bättre klarar av att leda partiet än Juholt och Salin.

Nu är det vinter, snö, blåst och kallt. Snötäcke som blir allt djupare. Och min lille Foxy blir allt lyckligare. Lycklig att skutta runt i snö och rulla sig. Men en matte som blir allt tröttare - på denna konstiga vinter. Kanske är det snö och kallt några dagar och sedan slår det om och blir varmare och regn och tö - för att därefter åter frysa till. Och se där - en helt ny och fräsch is att halka på.

Apropå is ja. Det var inte särskilt kul att sitta på hästryggen i går. Även om jag satt på en häst med broddar och skor på alla hovar. Det var tjock isbeläggning på skogsvägar, blänkande stigar av is i skogen. Trots broddar halkade hon ibland. Endast på bilvägar var det möjligt att slippa ha hjärtat i halsgropen och klara av att trava. Galopp var inte att tänka på. Så det blev en kort ridtur på bara en timme. Står nog över ridning tills det blir lite vänligare underlag för mer kvalitetsridning.

J'accuse!

2012-01-19T12:22:00.000+01:00

J'accuse...jag anklagar... är ett berömt öppet brev författat av Èmile Zola och publicerat i den franska dagstidningen L'Aurore 1898. Zola vände sig i brevet till Frankrikes president i försvar av den judiske officeren Alfred Dreyfus som falskt dömts för högförräderi.

Nu gäller mitt "J'accuse" inte en anklagelse av någon stackare som felaktigt dömts, utan en anklagelse av regeringen för företeelser som i folkrättslig mening borde vara olagliga. Som dock indirekt har inneburit att en hel del stackars människor felaktigt blivit dömda av försäkringskassa respektive felaktigt utvisats ur vårt land i brott mot bland annat barnkonventionen.

Får se här vilka är brotten?
- Det största brottet är utförsäljning av svenska medborgares gemensamma kapital, som utförsäljning av apotek, bilbesiktning, skolor, järnväg, utförsäljning av hemtjänst till rikskapitalister, utförsäljning av vårdcentraler i Stockholm för struntsummor. Vårdcentralerna har betalats av skattebetalarna och köparna gör storvinster.
- Uttag av straffskatt för pensionärer. Eftersom framskjuten lön är lika med lön borde detta vara olagligt.
- Försök att smygvägen tvinga in Sverige i en europapakt som svenskarna i en folkomröstning sagt nej till
- Rena lögner och tomt skryt inför väljare, media och internationella fora om tillståndet för svensk ekonomi och arbetsmarknad
- Lögnaktiga uttalanden om "jobblinjer" som inte existerar
- Brott mot barnkonventionen då man utvisat minderåriga invandrare samt skiljt barn och föräldrar åt
- Nedmontering av satsning på sjukvård och omsorg. I Värmland är namnet "Beroendecentrum inom psykiatrisk öppenvård" ett hån mot patienter som inte har "rätt" missbruksproblem. De hänvisas till kommunens beroendeenhet som i sin tur hänvisar tillbaka.
- Nedmontering av sjukvårdsförsäkring tills den inte längre är värd namnet.
- Vägran att lansera effektiva program mot arbetslöshet och därmed bana vägen för allt större grupper i behov av försörjningsstöd.

Sedan känner jag ren och skär avsmak inför Reinfeldts attityd under gårdagens partiledardebatt. Vem tror han att han är när han är rent oförskämd mot oppositionen. Han sätter sig på ett högst anmärkningsvärt sätt över kritik mot egen person och misslyckade regeringstid och kommer med oerhört låga, spydiga anmärkningar mot socialdemokraternas partiledare. En partiledardebatt borde vara en konstruktiv debatt mellan partiledare utifrån deras respektive partiers visioner, mål och ideologier. Inte en otrevlig smutskastning, där Reinfeldt sjunker så djupt i sin oförskämda behandling av motståndare att han borde bli ifrågasatt om han överhuvudtaget passar i sin roll.

Jag passar på att rikta en spark åt media - i synnerhet Expressen och Aftonbladet - när jag ändå håller på. Varför i hela friden ägnar ni er inte mer åt att analysera Reinfeldt-regimens helt vansinniga politik, varför bryr ni er inte om vad han ställt till med för så många och stora grupper - varför tar ni inte fram Reinfeldt i rampljuset och beskriver honom som den diktator han faktiskt har utvecklats till. Med tanke på Reinfeldts spydiga anmärkning till Juholt under gårdagens debatt, så vore det intressant att veta hur många miljarder som Reinfeldt stulit från stora grupper av svenskar. Skattemiljarder som före Reinfeld-tregimens tid tjänade till att upprätthålla ett Sverige, internationellt känd för social välfärd, trygghet och lojalitet. Skattemiljarder som betalats in av skattebetalare för att solidariskt medverka till ett tryggt Sverige. Något som hans regim nu totalt har raserat och gett Sverige en internationell jumboplacering.

Ref partiledardebatten:
"Juholt lovade satsningar på bland annat järnvägsinvesteringar och moderniseringar av miljonprogrammen. Därtill satsningar på skola, forskning och företagande och sänkta sociala avgifter.

– Ja, hur många miljarder per minut tror ni Håkan Juholt gjorde slut på? Fanns det något som inte skulle få mer? frågade Reinfeldt."

Och till sist. Jag efterlyser någon i vänsterblocket som med kraft och mod och vältalighet kan ta ner Reinfeldt från sin alltför höga piedestal och få bort det arroganta självbelåtna flinet, avslöja hans lögner och lägga fällben för hans smygande kickar under bältet på sina motståndare.

Tack, snälla . . .

2012-01-18T12:27:00.001+01:00

Trött, förkyld, ont i bröstet, hosta, gråa, kalla morgnar. Känns det igen? Och en enorm längtan efter värme och sol. Hade även en längtan, eller snarare en förväntan på trevligt besked från detta som heter Pensionsmyndigheten. Om lite höjning så här i förtidspensioneringens första dagar. Och - helt fantastiskt! Jag fick 200 SEK! Min man fick 300 SEK! Tack snälla, snälla. Förstår inte den bittre man som i en insändare i VF dag klagade över att han fick 400 SEK i höjning. Det är ju en förmögenhet i dessa dagar - för de som lämnat arbetarkåren och gått över till pensionärens utanförskap. Och har den stora glädjen att få vara med och betala för lönearbetarnas skatterabatter. Och för billiga hamburgare. Och för riskkapitalisternas skatteparadis. Och för ....

Jag förstår inte . . .

2012-01-11T17:53:00.000+01:00

... hur så många i detta land kan stötta Reinfeldt-regimen. En regim som blir allt kallsinnigare och okänsligare och alltmer styr mot ett två tredjedelssamhälle. En del som har mer än de behöver i detta och nästa liv, en del som mår bra och lever ett mycket gott Svensson-liv och en del som inte har någonting. Och riskerar att få ännu mindre av ingenting.

Reinfeldt-regimen satsar drygt fem miljarder på att det blir något billigare att äta på Mac Donald och åtta miljoner (inte miljarder) på de hemlösa. Bland dem utförsäkrade och de som lever på försörjningsstöd och som ingen hyresvärd vill ha. I jämförelse kan nämnas att jobbskatteavdraget, som åren 2007 - 2010 genomfördes i fyra steg, totalt har kostat 70 miljarder kronor. Hade det femte jobbskatteavdraget genomförts hade det kostat 12 miljarder kronor. Sänkt skatt för pensioner (framskjuten lön) hade kostat 2,3 miljarder kronor. Vilket var för dyrt?! Att jämföra med "Hamburger-reformen".

Trots vad som är uppenbart med nedmonteringen av det som en gång var en social välfärd, så ser siffrorna bra ut för Reinfeldt. Vilket tyvärr visar att medmänskligheten sinar i vårt land. Ju bättre en stor grupp får det, ju blindare blir de för dem som intet har. Kanske följer de Reinfeldt-regimens slogan "De får skylla sig själva - inte mitt problem".

Apropå den nya, kostbara restaurangskattereformen . . .så visar det sig att de flesta restauranger inte sänker priset.
- Men vi höjer inte heller, är svaret.

Och vilka är det som går ut och äter på restaurang? Jo, just det. Primärt de som har jobbskatteavdrag. Knappast vanliga pensionärer, arbetslösa, utförsäkrade, hemlösa och sjukskrivna.

Heja Jonas!

2012-01-09T09:27:00.001+01:00

Äntligen lite positiva vibrationer på vänstersidan. Måtte Jonas Sjöstedt bli samma drivkraft som Gudrun Schyman en gång var. Och lyfta vänsterblocket från dess dystra nivåer. Och samtidigt ge lite dragkraft åt det flummiga socialdemokratiska partiet. Som jag inte har en aning om var det står idag. Där finns det inte mycket drivkraft. Håller fullständigt med om att vi på sikt måste lämna EU-samarbetet. Som inte varit mycket till samarbete utan i stället varit fruktansvärt dyrt. Inte bara genom alla bidrag, inte bara genom knepiga förordningar utan kanske i synnerhet på grund av våra EU-representanters höga arvoden och dyra flygresor. Och nu senast är det tal om att på smygvägen tvinga in Sverige till valutaunionen. Trots att euron kraschat. EU är inte ett fungerande forum för samverkan. Vi är för olika staterna emellan. Allra bäst hade varit om Danmark aldrig hade gått med och vi i Norden från början hade haft en egen union. Bättre i nuläget att lämna röran och samarbeta med vår granne Norge i stället.

Nej, EU har inte gynnat vårt land. Och inte har Sverige precis fått igenom sina så kallade frågor. Utan lagt sig platt fall. I synnerhet i utrikespolitiken där vi en gång var i frontlinjen. (Palme - suck). Där har vi hamnat sist i ledet. Fast egentligen - våra frågor har omtolkats av nuvarande regim. Som ändå erkänner att detta med marknadskrafter kanske inte var så bra. Att man inte kan låta dem hållas på egen hand. Att avregleringar av finansmarknader inte har lett riktigt dit man trodde. Trots att vår "duktige" finansminister Anders Borg blivit så hyllad. (Av vem då förresten?)

Jonas Sjösted, partiledare Vänsterpartiet

Huka dig Reinfeldt - nu kommer en kille som ger dig svar på tal. Och som förhoppningsvis förmår folk lyfta blicken från dina drömmande koögon och inse vad som döljer sig innanför din runda hjässa.

Åter på egna fötter

2012-01-07T13:11:00.002+01:00

Det var häftigt. Min förkylning eller mycoplasma eller influensa eller vad det var. Ned för räkning i nästan ett par veckor med feber och hosta, och hosta, och hosta. Det bästa var hostmedicinen med lite morfin i så man sov som en stock. Men nu börjar jag kunna gå ut och promenera igen med lilla Foxy. Och snart ska jag upp på hästen. När jag känner att det inte gör ont i bröstet när jag andas och hostattackerna minskar lite mer. Och jag inte är så trött efter promenaden att det bara är sängen som räknas. Min härliga säng med nya madrasser, nya duntäcken och nya kuddar.

Fast idag har jag shoppat. På Gengåvan (Second Hand). En styck kul leksak åt lille Frankie-boy, en tjusig tröja åt mig, några böcker, ett par sidenliljor i vackert mörkrosa och det bästa av allt. Ett par sammetskuddar i varmt gammaldags rosa. Som gjort för soffan i vardagsrummet. Faktum är att jag har blivit kudd-älskare. Köpte ett par jättekuddar på IKEA före jul till Frankies rum. Bra att ha som läskuddar.

Annars - om jobbet? Som jag slutade i förtid. För att jag helt enkelt kände för det. Inte bara för att jag opererat knäna. Och för att jag hörde dåligt på möten. Min Tinnitus kunde lätt tas för ålderskrämpor av de allt fler yngre medarbetarna. Så det blev dags för nystart i livet. Det finns så mycket att se och göra och man vet ju inte vad som väntar bakom kröken. Så jag tog skeden i vacker hand. Och slutade. Med resultatet att jag knappt får halva lönen. Och dessutom straffas av vår regering med högre skatt. Och får uppleva att ordet pensionär stundom är ett fult ord. Och att man som pensionär ses som en homogen grupp trots tidsspann på cirkus 40 år. Usch nu låter jag gnällig. Men så är det. När jag berättade för min sjukgymnast i samma ålder att jag tänkte på att sluta så frågade hon mig.
- Vad ska du kalla dig då?
- Icke lönearbetande, svarade jag.
- Bra, sa' hon. Det ska jag också göra. Sluta och kalla mig för icke lönearbetande. Pensionär är ju ett så fult ord idag.

Och hon slutade lyckligt sitt jobb. Som icke lönearbetande. Som jag. Som nu handlar det mesta på Second Hand. Och hjälper på så vis till att värna miljön och ge bistånd till välgörenhet.

Ett Nytt År!

2012-01-02T19:02:00.002+01:00

Måtte det nya året bli ett bra år. Ett år då fler despoter och tyranner försvinner som under "den arabiska våren".

Det är nu Syriens tur. Och det är bara att hoppas att al-Assad försvinner från arenan. Något som syrierna inte kan klara själva. Svaret är sanktioner, sanktioner och sanktioner.

Vem står sedan på tur? Kina? Det odemokratiska människorättsfientliga Kina. Tyvärr är det svårt att hoppas något här. Alltför många demokratier och så kallade demokratier som USA handlar med Kina. Drygt 1 200 miljarder dollar är USA skyldig. Hur skulle då USA kunna kritisera Kina för Kinas brott mot mänskliga rättigheter?

Sedan har vi Israel, ett land som olagligt ockuperar ett annat land och bygger bosättningar på ockuperad mark. Inte nog med detta. I Israel bor ultra-orthodoxa som vill ha segregation mellan män och kvinnor, som till exempel anser att kvinnor ska sitta längst bak i bussen. Är det inte dags att göra något åt de bakåtsträvande ortodoxa judarna? Som tar alltför stor plats i beslutsfattningen. De är ur tiden!

Nordkorea är ett sorgebarn, men ett farligt sådant, med många liv på sitt samvete bland den egna befolkningen. Det är bara att hoppas att Sydkoreas fredstrevare når fram, att nye ledaren i Nordkorea, Kim Jong-Un, lyssnar och handlar. Och att detta händer under detta nya år.

Europa. Ska man fortsätta att spekulera i förhoppningar bör man skriva något om vårt Europa. Men där hoppas jag ingenting, tror ingenting, kan bara beklaga att man inte i tid bildade en nordisk union med Danmark, Sverige, Finland, Norge och Island och aldrig blandade sig i röran nere vid Medelhavet.

Etiopien och Eritrea. Ytterligare två sorgebarn.Jag kan bara hoppas att berörda politiker gör vad de kan för att få ut alla tre journalisterna och inte tror på detta med den tysta diplomatin, ett av Calle Bildts älsklingsord

Så har vi vårt eget land. Sverige, Sverige, fosterland. Jovisst är det fosterland, men tyvärr är inte alla lika värda i vårt fantastiska land. Endast de som jobbar är värda att må bra och njuta av livet. Sverige är ett bra land förutsatt att man aldrig blir långvarigt sjuk, arbetslös, pensionär eller så gammal att man är beroende av vårdhem. Ytterligare en sak som alltmer gäller i Sverige. Att inte bry sig om sina medmänniskor utan tänka på sig själv. Precis som storebror Fredrik Reinfeldt och hans brorsa Anders Borg förskriver. Jag kanske borde lägga till minister Billström också som vill skicka iväg dementa 90-åriga invandrare vars hela familj bor i Sverige. Men man kan ju hoppas. Att det nya året får väljarna att tänka efter - att ändra röstsifforna - så det finns en chans för en rödgrön regering om ett par år. Skärp dig Håkan Juholt och visa vad du tycker - eller lämna över till någon annan som är skickligare i att fånga upp väljare.

Så ännu en gång. Gott Nytt År!

God Jul! Merry X-mas! Bon Noël! Frohe Weinachten, !Feliz Navidad! Buon Natale!

2011-12-24T09:54:00.000+01:00

Så har den till slut kommit. Självaste julafton. Med glittrande ljus i gran och tindrande barnaögon och kanske andra ögon som också tindrar. Och en snäll jultomte fullastad med julklappar. För alla oss som får en "tindrande" jul. Det finns tyvärr de som inte kan känna en riktig julglädje. Som inte har råd med julmat och julklappar. Och de som inte platsat i de svenska systemen och paragraferna och sparkas ut från vårt trygga land. Får stackars gamla Ginna en glittrande jul i det svenska folkhemmet? Och familjen från Ånge som bott i Sverige i elva år och nu sparkas ut? Det finns också de som måste tillbringa sin jul på sjukhus och inte i hos sin familj.

Till er alla från oss alla.
En riktigt God Jul!

Sol, snö, hästar och kissemissar

2011-12-21T13:20:00.000+01:00

En härlig vinterdag till häst tre dagar före julafton. Lite halt, men Ayla hade i alla fall broddar på skorna fram även om hon fortfarande är barfota bak. Men det var inga problem med galopp på de mindre vägarna, hopp över diken i skog och galopp över snöig hage. I stallet blev det bus med små kattungar för att sedan avsluta med porträttfoton av mamma Ayla och vackra dottern Annie-Get-Your-Gun.

Alla dessa pengar . . .

2011-12-19T10:13:00.000+01:00

USA:s olagliga Irak-krig har kostat 5000 miljarder kronor. Pengar som USA inte har. Som de till stor del har lånat av Kina. Men kriget har inte enbart kostat alla dessa pengar. Det har kostat människoliv. Minst 100 000 döda civila oskyldiga irakier som inte hade beställt kriget och närmare 5 000 amerikanska soldater. Och det har kostat alla de sociala reformer, som borde ha varit en självklarhet i ett land som sedan sin självständighetsförklaring 1776 ansett sig vara ett föredöme för andra länder. Kriget i Irak är ett direkt brott mot de 14 punkter i Nationernas Förening som president Wodrow Wilson lyckades genomdriva efter första världskriget. Punkt fyra lyder:
"Garantier för att framtida nationella rustningar inte blir större än vad som krävs för "inre säkerhet"
Vi kan räkna upp åtskilliga krig där USA rustat till tänderna utan att det varit någon som helst fara för USA:s inre säkerhet.

Vi ser president Obama i rutan ovan - men kriget är ju inte hans skuld - och han har till slut varit med om att avsluta det. Nej, kriget ärvdes efter en av de största förövarna mot mänskliga rättigheter och en av de största kriminella sedan Adolf Hitler - nämligen George Walker Bush. Och spåren efter hans regim är fortfarande kvar. Som Guantanamo. Som välbärgade amerikanares sänkta skatter. Som en av världens största miljöförstörare. Som en av de nationer i världen där det är lika naturligt med vapen hemma som en tandborste. Som ....

Tänk så många sjuka och fattiga och hemlösa som skulle ha fått ett bättre liv - till och med kanske fått ett liv - med hjälp av dessa pengar. Jag vet. Jag har en släkting i USA, som skulle vara hemlös utan hjälp från familj och släkt. Hennes sjukpension räcker till hyran och inte mer. Men elen och TV-avgiften måste betalas. Och några slantar till mat är inte heller helt fel. Ska hon till läkare - MediCare - är det köer som gäller. Och att lyckas komma fram snabbt i kön, de få dagar då sådana stackare som hon har rätt att ringa till doktorn. Och när hon får tid hos doktorn är det åter köer och förnedring över att handväskan ska köras genom röntgen - som på flygplatser.

Vill ni läsa hennes historia? Den kommer här. Vissa händelser har jag justerat något. Samma sak med namn:

Cathy, min vän

Hon kallas Cathy, men döptes till Katarina för 58 år sedan. Mer vild än tam, trött på skolan och nyfiken på äventyret, seglade hon 17 år gammal till USA med ett av Amerikalinjens flaggskepp, m/s Gripsholm.

Cathy bor i ett gammalt, slitet viktorianskt hus nära Haight och Castro, 60- och 70-talens centrum för flower power rörelsen. Smala, stolta huskroppar, krönta med vackert snidade tak, branta trappor innanför smidda grindar, med en liten undanskymd gård bakom huset. Höga fönster i burspråk blickar högdraget ned på gatan. De flesta husen är målade i vitt, blått eller rosa med ett par uppstickare som är ilsket gula, lila eller knallblå. Några av husen är välputsade med trimmade buskar och häckar. Andra har färg som flagnar, slitna trappor, sneda och rostiga grindar. Som Cathy's hus. Där besökaren ana en svunnen storhetstid. Hennes lägenhet består av två rum och ett litet kök. I det första rummet finns ett burspråk med vitmålat matbord. Mitt emot står en vitmålad säng, där en orange-strimmad angorakatt ligger tätt intill sin matte på ett färggrant lappöverkast och granskar besökaren med misstänksamma, nyfikna ögon. Det är Molly som för tolv år sedan träffade sin matte på Blå Stjärnan och förälskelsen var ömsesidig. Det inre rummet är möblerat med en ålderstigen soffa, klädd med vita överdrag, en gammal skänk prydd med familjefoton, porslinsurnor som pryder ett burspråk inramat av skira spetsgardiner. Golven täcks av mörkrosa, vackert mönstrade, men slitna mattor. Väggarna skvallrar om att där har hängt flera stora tavlor. Ett par snirkliga träbord med tända bordslampor ger lägenheten ett hemlighetsfullt skimmer. Som låter ana dolda hemligheter.

Telefonen intill sängen ringer ljudligt. Cathy rycker till, men svarar inte. Hon sätter sig upp och lyssnar på röstbrevlådan medan hon smeker Molly, som njutningsfullt sträcker på sig. Vis av erfarenheten att bli uppringd av indrivningsfirmor, svarar Cathy aldrig direkt. Och mycket riktigt. Det är Master Card långt österut i Manhattan som talar in ett meddelande. Levererat av en kvinnlig, kylig, välformulerad röst, som uppmanar henne att ta kontakt. Men Cathy har ingen möjlighet att reda ut sin skuld på 30 000 dollar, en summa som stiger för varje dag. Master Card ringer envist från sju på morgonen till nio på kvällen. Cathy är lika envis och svarar aldrig. Telefonen ringer igen. Hon rycker till och väntar på nästa välformulerade röst. Så lyser hon upp och svarar.

- Hi, Tom, how are you?

- Was you sleeping, Cat?

- Yes, I is, Tom.

Tom är en av hennes äldsta vänner, invandrad från Mississippi. Han ser ut som en sydstatare. Och uppför sig som en sydstatare. Med långsam gång, mage som hänger lätt utanför bältet, lätt orakad, och talar med en nonchalant, släpande, helt ogrammatikalisk sydstatsdialekt. Gamle Tom som alltid finns för Cathy, som skjutsar henne till mataffär, doktor och kompisar med tvättmaskin. Hon har försökt ta sig fram med buss men fått ge sig. Ibland klarar hon inte av att stiga av vid sin hållplats. Hennes ena, trasiga ben vägrar följa med när hon ska resa sig upp. Vid ett par tillfällen har hon följt med bussen till ändhållplatsen och missat den dyrbara besökstiden hos doktorn. Som aldrig riktigt trott på hennes förklaring. Att hon inte kunde kliva av.

Cathy lägger på luren och tar sig mödosamt och huttrande upp ur sängen. Molly jamar i protest över att den go'a värmen intill henne försvinner. Det är kallt, men alltför dyrt att sätta på elementen. Hon haltar fram till spegeln och granskar sig kritiskt. Om två år fyller hon 60. Vart har åren tagit vägen? Och vart har hennes smala midja tagit vägen? Hon avskyr sin otympliga, värkande kropp. Som fungerar så dåligt. Men det kortklippta håret är fortfarande blont och kraftigt. Hennes gråblå ögon är fortfarande vackra, men har tappat sin forna lyster. Om hon ändå kunde sova och ändå slapp ha ont skulle hon se piggare ut. Om ändå den förbaskade banken kunde lämna henne ifred. Men det som gör henne mest sorgsen är tänderna. Hennes en gång så jämna, vita tänder. Det vackra leendet som var hennes stolthet. Nu öppnar hon sällan munnen mer än nödvändigt och har lärt sig skratta med bara ena sidan av munnen öppen. Där de flesta tänderna är kvar. För skrattar gör hon gärna. Ett rått hjärtligt flabb.

Cathy är en av många handikappade fattiga som i världens rikaste land kämpar för sitt liv. Skrattet och den tuffa attityden är hennes försvar och räddning i en kamp för livet mot ibland omöjliga odds. Men hon är samtidigt stolt och ber aldrig om hjälp. Även om hon ibland inte har råd att köpa mat till sig och Molly. En person man ska undvika att tala om är guvernör Arnold Schwarzenegger. Cathy och många med henne skulle gärna se honom deporterad tillbaka till Österrike.

- My God, han är rena katastrofen. Hans politik är rena katastrofen. Nu ska han bygga en tunnelbana från Downtown till China Town för 74 miljoner dollar. Och samtidigt dra ner på sjukvården.

Hennes inkomst är 850 dollar per månad. Som hon får på nåder av staten Kalifornien. Innan Arnold Schwarzenegger blev guvernör i solstaten var hennes sjukbidrag 907 dollar. Hyran är 816 dollar, en mycket billig hyra för att vara i centrala San Francisco. Men att värma ett av rummen kostar 89 dollar. Under sommaren kan hon begränsa värmekostnaden till 25 dollar förutsatt att hon inte använder spisen. Men så är det ju detta med mat också. Någonting att stoppa i hennes och Mollys magar.

Hur hon än multiplicerar går det inte ihop. Att det överhuvudtaget har gått ihop beror på att hon ärvt en slant. Och sålt tavlor, gammalt matsilver och möbler. Men nu sinar det.

- Är du rashatare, Cathy, frågar en av hennes vänner när hon en dag ondgör sig över alla kineser och ryssar i sjukvårdsklinikens växel. Som inte förstår engelska.

- De förstår inte vad jag säger, säger Cathy uppgivet. Det blir jag som måste lära mig deras språk. Jag kan snart ryska och kinesiska flytande nu. Och så skrattar hon högt och glatt.

De vilda åren

En gång hade Cathy hela livet framför sig. En sjuttonårig, snygg, eftersökt tjej från ett av Stockholms villaområden. Kanske hennes öde bestämdes den dag hennes gamla barnflicka Elisabeth mönstrade på m/s Gripsholm, ett av Amerikalinjens passagerarfartyg. Och precis som i romantiska gamla amerikanska filmer träffade en miljonär. En glad, charmerande varuhusdirektör på kryssning till Europa. Som hette Marty och blev kär i sin hyttuppasserska. Ett magnifikt bröllop hölls och paret bosatte sig i ett pampigt hus i New Jersey, söder om New York City. Trots sin nyfunna lycka, höll Elisabeth kontakt med Cathy’s familj. Och fick på så vis lyssna på Cathy’s mamma, när hon sommaren 1966 beklagade sig över dotterns urusla avgångsbetyg från realskolan. Svaret från Amerika lät inte vänta på sig.

- Skicka hit tjejen så får hon lite miljöbyte, skrev före detta barnflickan till svar.

Nästa gång m/s Gripsholm stävade ut från Göteborgs hamn med kurs mot New York befann sig Cathy ombord. Inställd på att hitta sin egen miljonär. Något som inte var helt lätt när man var bokad längst ned på F-däck. Hon försökte att nonchalant spatsera omkring på B-däck, där andraklasspassagerarna höll till, men blev avvisad av en snorkig steward. Men hann ändå kika in i en salong med väggar i silvergrå ek och fönster inramade av blå sammetsgardiner. Med en dåres envishet smög hon en dag till A-däck, ivrigt spanande efter en ensam, snygg miljonär. Men möttes även här av en uniformerad steward som artigt, men bestämt bad om hennes hyttnummer och förklarade att F-däck låg längst ner. Med sorg i hjärtat lämnade Cathy de gyllene salarna med sina kristallkronor, sammetsgardiner och små antikbord prydda med silverstakar.

Hon fann sig väl tillrätta i lyxig miljö hos Elisabeth och Marty. Med bad i poolen, ritter i parken, massor av nya vänner, vin och fester. Men upptäckte snart att miljonärslivet inte var så idylliskt. Marty var allt oftare berusad på kvällarna och nöjde sig snart inte med en cocktail före middagen. Eller en whisky efter middagen. Bråken i den tjusiga villan tilltog i omfattning. Stackars Elisabeth hade kanske inte fått sin sagoprins när allt kom omkring. Hade Cathy varit en förståndig tjej borde hon nu ha tänkt på hemresan. Men Cathy var inte en förståndig tjej. Långt därifrån. Hon var helt inställd på att stanna i USA, även om hon inte var inställd på att stanna hos Elisabeth. Hon sökte och fick jobb som barnflicka hos en irländsk, förmögen, familj i närheten. Hon flyttade dit trots protester från Elisabeth och upprörda telefonsamtal från Sverige. Ännu mer protester blev det den dag Cathy meddelade att hon skulle resa till Kalifornien. Ett par av hennes vänner hade flyttat till San Francisco och tipsade om jobb och rum.

- Katarina, kom hem, grät mamma i telefonen.

- Nej, jag har bestämt mig. Jag har jobb i San Francisco. Oroa dig inte.

Cathy steg på Greyhoundbussen och reste tvärs över amerikanska kontintenten. När bussen stannade i San Francisco, klev hon av. Några dagar senare hade hon både lägenhet och jobb. Jobbet bestod av att passa sonen till en kvinnlig programledare för barnprogram på TV. Och snygga, blonda Cathy hamnade i TV-rutan som programledarens assistent. Men snart trött på programledaren skaffade hon jobb på ett café på Market Street, i centrala San Francisco. Livet var spännande och hjulen rullade snabbare och snabbare. Detta var under flower power åren, studentrevolternas tidevarv och Cathy blev en fullblodad hippie. Partis, vin, galna vänner och snabba bilfärder med ett par flaskor vin under bältet.

- Fuck the pigs, skrek de om en polisbil dök upp. Skrattande ökade de gasen och susade vidare på San Franciscos gator under dygnets mörka timmar.

På en av festerna träffade hon en charmig, bildskön holländare. Så hände det som inte borde hända. Cathy blev gravid.

- Hur ska jag veta om det är mitt? sa' den charmerande holländaren.

Abort var illegalt i San Francisco, men Cathy hade ingen tanke på att behålla barnet och ville inte be någon av kompisarna på Asbury Street att fixa aborten med en klädhängare. Hon fick en adress till en klinik i Mexiko, lånade pengar av sin arbetsgivare, flög till Arizona och tog sig över gränsen till den lilla byn Nogales, en av Mexikos små gränsstäder. Där hon gick vilse i smågränderna medan hon letade efter adressen till kliniken. Med lystna skrik efter sig av sysslolösa män.

- Blondie, blondie .....!

Till slut hittade hon den tvivelaktiga kliniken och ännu mer tvivelaktige läkaren. Hans hustru, en stor, fet, otrevlig mexikanska, hade som uppgift att hålla Cathy nedtryckt medan läkaren skrapade ut fostret utan bedövning.

En förtjusande äkta man

Hon borde ha lärt sig. Att springa långt när hon såg snygga män. Men blev störtkär i 14 år äldre Tony, döpt till Antonio, son till invandrande italienare. Han var smärt, starkt solbränd med svart, tjockt hår, mörka ögon och en bred fyllig mun, som gärna log för att visa skinande, vita tänder. Han hade dessutom hustru och tre barn, som han lämnade när han mötte den unga, söta, naiva svenskan. Han tog henne med till Hawaii, till en tjusig lägenhet med stor balkong och pool på gården. I början var detta paradiset, men lyckan trasades sönder när Cathy insåg att Tony hade familj. De återvände till San Francisco, där Cathy lämnade honom, fick tillbaka sitt jobb på Market Street och skaffade lägenhet.
Men Tony gav inte upp. Han skilde sig och i början av 1970, då skilsmässan var klar, sökte han upp Cathy och friade. Och hon tackade ja. Kanske hade hon tackat nej om hon inte ännu en gång blivit gravid? Och inte ville upprepa resan till Mexiko. Smekmånaden firades i exotisk idyll på Catalina Island norr om Mexiko. Och så kom lilla mörklockiga Emily till världen.

Tony var en charmerande, välklädd, snygg och socialt begåvad man.

- Beautiful language skill, very well spoken. Men totalt ansvarslös, säger Cathy.

Cathy handlade, betalade räkningar och tog hand om Emily. Medan Tony blev alltmer intresserad av andra kvinnor. Attraherade avdet bländande vita leendet, mörka sammetsögon och begynnande grå tinningars charm. Så blev Cathy’s mamma sjuk och Cathy måste resa hem till Sverige med 18 månader gamla Emily. Hennes Green Card försvann när hennes handväska stals vid ett restaurangbesök. Något som i normala fall lätt skulle kunna åtgärdas. Om Tony skrev på nödvändiga dokument. Men den käre maken var försvunnen. Han befann sig i Mexiko med en kvinnlig god vän. Vistelsen i Stockholm drog ut på tiden och Cathy nödgades söka jobb i Stockholm, skaffa barnvakt och lägenhet. Efter 14 månader lyckades hon med hjälp av amerikanska ambassaden få ordning på alla papper och ta sig hem igen till ett hus i totalt kaos.

Cathy försökte ännu en gång få familjelivet att fungera. Till och med när Tony lät sina tre första barn flytta in. Som nu fick ansvar för fyra barn under tolv år, med inköp, klädvård, matlagning och räkningar. Förhållandet med Tony blev allt sämre. Till den grad att han slog henne. Inte varje dag eller ens varje vecka, men när det hände slog han rejält. Cathy fick nog och lämnade honom. Tony vägrade lämna villan och Cathy fick ge sig ut på lägenhetsmarknaden och inleda sitt tuffa liv som ensam mamma i San Francisco.

"Gays" invaderar

Under 70-talet kom invasionen av homosexuella. En av dem som gick i täten för den allt växande gay-rörelsen var Harvey Milk från New York. Han vandrade in i staden, bosatte sig i stadsdelen Castro och öppnade en fotoaffär. Och inledde kampen för homosexuellas rättigheter och mot fördomar. Rallies, demonstrationer, brutala poliskonfrontationer. Från mörka hörn i hela USA, där de gömt sig och inte vågat komma ut, strömmade homosexuella till San Francisco och Harvey Milk. Som fick massorna med sig och 1977 blev den förste öppet homosexuella person vald till San Francisco Board of Supervisors.
Under sin tid vid makten såg han till att ge de homosexuella deras mänskliga rättigheter. Men redan 1978 mördades han och 30 000 människor marscherade genom stadens gator med levande ljus för att hedra den mördade Harvey Milk, en martyr för homosexuellas rättigheter.

Mitt i allt detta levde Cathy. Till hennes fik på Market Street kom de, demonstranterna, de homosexuella. Hon följde lyckorusen och grät med de olyckliga efter alla bakslag. Hon lärde känna dem som blev sjuka i aids. Såg dem bli allt magrare, kindknotorna stå ut, halta in med sina kryckor, snart följt av en gåstol. Tills de inte längre kom. Och hon visste vad som hade hänt. En av dem var engelsmannen Timothy. Som blev en god vän, hennes själslige bror. De skrattade och grät tillsammans.
Tills även Timmy drabbades av aids och avled.

It makes me real sad

when you feel so bad

Why can’t we be happy

like in the funny ads

Why can’t you feel better

once such a go getter

Why can’t I write

knowing that’s what you’d like

Why is life such a fight

so we always must gripe

How can I not care

when you’re so scared

Oh God why can’t life be bright

then all would be right

and you'd see the light

Handlösa fall

Cathy hade lärt sin läxa och ville ge Emily en trygg uppväxt utan inblandning av män. De bodde på tredje våningen i ett hus beläget nära stranden med vidunderlig utsikt över havet. Och Cathy slet långa timmar i caféet, ofta med en arbetsdag på 12 till 14 timmar för att kunna betala hyran. Hon steg upp vid fyratiden på natten och kom ibland inte hem förrän framåt midnatt.

Vid slutet av 80-talet hände det som inte fick hända. Och allt berodde på Cathy’s nonchalanta hyresvärd som slarvade med belysningen i trapphuset. Under de mörka småtimmarna när Cathy skulle till jobbet var det ofta kolsvart i trappuppgången. En natt tog hon fel på trappavsatsen i mörkret och föll handlöst ned på nästa avsats. Hennes fot krossades och ingen hjälp fanns att få. Med hjälp av armbågarna kravlade hon uppför trapporna till sin lägenhet och ringde på hjälp. Sedan följde en långvarig sjukhusvård. Cathy anmälde hyresvärden och kämpade mot tuffa odds, gav aldrig upp och stödd på sina kryckor pläderade hon inför jury och domare. Efter en två-årig process, vann hon kampen mot hyresvärden, som fick betala etthundratusen dollar i skadestånd. När sjukhuset och advokaten hade fått sina pengar räckte återstoden till en begagnad bil.

Under Cathy’s konvalescens hände ännu en sak som inte fick hända. Hon satt på toaletten, när en kompis ringde på mobilen. De pratade i godan ro, när kompisen plötsligt skrek högt.

- Oh my God, it’s the big one.

Cathy skrattade hjärtligt och trodde kompisen associerade till vad hon just höll på med. Men kompisen skrek igen och slängde på luren. När Cathy kände huset skaka, förstod hon. Och med sin kropp gipsad ända upp till bröstet tog hon sig försiktigt ut ur badrummet med hjälp av sin gåstol. Hon hörde förvirrade skrik och några som gallskrek. Evakueringen var i full gång. Men ingen hjälpte Cathy. Hon hämtade en flaska vin som tröst och lyckades ta sig in under köksbordet. Där satt hon skakande och hörde hur allt kraschade. Speglarna trillade ned, vinglasen gick åt helvete, folk skrek ute på gatan.

Så småningom tycktes lyckan äntligen vända. Hon blev bekant med en fastighetsägare och fick ett jobb på hans kontor. Tack vare honom kunde hon flytta in i det gamla viktorianska huset i närheten av Castro och Haight. Där hyresgästerna var som en enda stor familj och ordnade gårdsfester. Hon hade jobb, nära kontakt med sin dotter, vänner i massor och ett underbart hus att bo i. Så vad gjorde då en sketen fot med skruvar i? Men högre makter var ännu inte nöjda. Cathy’s prövningar var inte över. Hon reste sig en dag lite för hastigt ur soffan och trillade handlöst.

- Min trasiga fot fastnade och jag tappade balansen och föll handlöst.

Axeln bröts på tre ställen. Men hon fortsatte att jobba. Med skruvar i axeln, skruvar i fotleden, problem med urinblåsan och en trasig mage. Den dagen hon inte orkade ta sig till jobbet med sin gåstol, blev hon så illa tvungen att sluta jobba. För att stå inför en ny fight. Som gällde sjukpensionen. En kamp som i normala fall tar över ett år, men Cathie fixade det på fyra månader med sin vanliga envishet. Så dog hennes hyresvärd och den nya ägarinnan, en arrogant marijuana rökande kvinna, ville höja hyran med nio procent. Cathy kämpade tufft emot och tog upp ärendet i City Hall. Hon krävde sin rätt att i staden San Francisco får man enligt lagen inte höja hyran mer än två procent för personer med sjukbidrag. Efter förhör inför domarskranket i City Hall, gav domaren henne rätt.

Jag har mitt goda humör

- Jag har inte haft råd eller tid att läka någon gång. Det går inte att vara sjuk i det här landet om man är ensam och utan pengar. Men jag har mitt goda humör och jag är tuff.

Och skrattar sitt hjärtliga, bullrande skratt, samtidigt som hon lyfter undan katten från sin mage och mödosamt reser sig från sängen. Hon sveper om sig en stickad schal och haltar in i sitt lilla kök för att ta fram mat till sin bästa vän. Så vänder hon sig om och ler stort.

- Men jag är inte helt ensam. Jag är egentligen ganska rik. Jag har min dotter och alla mina vänner. Varje gång jag träffar dem känner jag mig trots allt lycklig.

Minister Billström - varför?

2011-12-15T12:42:00.001+01:00

Nu får det vara nog med krumbukter och vansinniga turer från Migrationsverket och regeringen. Så skamligt att inte låta 91-åriga Ganna få vara ifred. Och återigen besluta om utvisning till Ukraina. Vad handlar det om? Prestige hos en känslofattig regering? Hon har ju alla sina anhöriga i Sverige. Ska hon inte få ha de sista åren bland nära och kära innan hon dör?

Denna regering är en skam. Enligt regeringen finns inga medicinska hinder för utvisningen och det finns demensvård i Ukraina. Men finns det nära anhöriga i Ukraina? Finns det någon som bryr sig om Ganna och älskar henne där? Europadomstolen har tidigare stoppat utvisningen. Nu måste 91-åriga Ganna skriva på nytt till Europadostolen.

Varför i herrans namn kan den stackars gamla kvinnan inte få vara ifred? Hur mycket plats tar hon egentligen i Sverige? Skulle tro att kostnaden för alla vansinniga turer nu har överstigit vad den stackars gamla kvinnan skulle kosta för att låta henne bo i Sverige under hennes sista år.

Om inte orsaken är pengar - vad är den då? Vi har inte dödsstraff i Sverige men ni dömer en gammal kvinna till förtidig död. Vilket brott har hon begått? Att vilja vara nära sin familj?

Save the Orangutan - kalender

2011-12-07T10:11:00.001+01:00

Varför inte ge bort en orangutang i julklapp? Bli adoptivförälder. Och var med om att rädda den utrotningshotade orangutangen. Save the Orangutan tar hand om tio procent av alla världens orangutanger. Många har farit illa och klarar sig inte själva. Save the Orangutan hjälper dem att återvända till sina skogshem och leva ett fullgott liv.
Dag för dag fyller jag på med nya kalenderinlägg.

LÄS MER

Utrikesminister Carl Bildt, tvärsemot Världsopinionen

2011-12-03T15:46:00.001+01:00

Ännu en gång agerar Sverige - läs Carl Bildt - motsols i människorättsärenden. Jag ser Palestinas medlemsskap i UNESCO som ett led i människorätt för palestinier. Ett medlemsskap som svenske utrikesministern Carl Bildt röstade nej till. Nu har vår käre utrikesminister sagt sitt när det gäller sanktioner mot Syrien på området telekommunikationer. Sverige säger nej till förbudet mot att sälja mjukvara för övervakning av internet och telefoni. Varför? - För att skydda oppositionen, menar Bildt. Eller är svaret för att skydda svenska företagsintressen i Syrien samt svenska intressen i Iran, en av Syriens viktigaste politiska allierade? Det luktar onekligen illa.

FN:s människorättsråd fördömer Syrien

FN:s människorättsråd Navi Pillay

Sverige är i "gott" sällskap med Kina och Ryssland när det gäller sanktioner mot Syrien. Men så är ju också Kina en av Sveriges goda vänner. När det gäller att etablera marknad i Kina är det alltför lätt att blunda för Kinas brott mot mänskliga rättigheter. Men här ligger ju Sverige ganska bra till också under vår moderata regering. Varför ska man bry sig om mänskliga rättigheter internationellt när man skiter i det hemma i Sverige? Där orättvisor mellan olika folkgrupper blir alltmer uppenbara.

- Är det sant? frågar min kusin som är bosatt i San Francisco. Betalar verkligen pensionärer skatt i Sverige?
- Ja, svarar jag. Pensionärer betalar till och med högre skatt än de som jobbar. Trots att pensionen är framskjuten lön.

För stora skor . . .

2011-12-01T15:50:00.001+01:00

... eller en hatt som hindrar Dig att se?

En utbildad sjuksköterska vägrar skicka ambulans till en svårt sjuk 23-årig pojke. Sköterskan leker Gud och avgör att den stackars killen inte behöver ambulans - trots killens upprepade rop på hjälp. Och vad händer när sköterskan står inför sin domare. Jo, sköterskan får inte något straff eftersom det inte är säkert att killen skulle överleva även om ambulansen kom.
Varför? För att spara pengar åt larmcentralen? För att sköterskan i sin okunnighet inte uppfattade att pojken var allvarligt sjuk? För att sköterskan var trött och inte ville ha besvär? Och längtade hem till TV-soffan.
Vilka signaler ger detta? Att det är meningslöst att ringa efter ambulans hur sjuk man än är. Att det är meningslöst att skicka ambulanser eftersom patienten kanske ändå dör.

Och så var det detta med politiker som går i för stora skor. De inte riktigt vuxit i. Som tror att de handlar i samhällets intresse när de sänker krogmomsen och betalar detta med att bland andra neddragningar dra in på äldreomsorgen. Resultat? Äldre dör av undernäring, går med dyvåta blöjor, blir inlåsta, lämnas ensamma utanför sjukhusporten eftersom det inte finns personal som koordinerar och ... det är bara att öppna tidningen och läsa.

Vilka är det då som drar ned hatten över ögonen och dessutom vägrar att lyssna? Ja, förutom våra egna politiker i regeringen har vi de verkligt gigantiska miljöbovarna USA och Kina som trampar på i ullstrumporna eller vad de nu har på sig. Och vägrar skriva på avtal och kör på som om vår värld skulle överleva i evighet - amen. Ja, "amen" stämmer nog, det blir ett slut, ett "amen" som de inte riktigt räknar med.

Det känns lite fånigt att kämpa med sopsortering i sitt lilla hem med kassar och påsar med diverse sopor på alla lediga ytor under diskbänk och i tvättstuga. Det betyder ju bara en milli-milli-milli del.

Det lilla moderna ordet "tänk"
Vad tänker USA? Svaret är att amerikanare i ansvariga positioner i vanlig ordning inte tänker eller också får de inte tänka och de som borde tänka och ta ansvar har fullt upp med att tjäna pengar och hinner inte tänka.

Vad tänker Kina? De som hör till eliten och får lov att tänka utan att riskera livhanken, tänker att de fortfarande bor i ett utvecklingsland. Trots att landet är rikt nog att låna ut miljarder till sin forna fiende USA som är bankrutt.

Fast egentligen är ju USA och Kina rätt lika. De toppar ju statistiken när det gäller att ge människor dödsstraff. Även om man missar en och annan som är oskyldig. Och då är det ju för sent. När vederbörande redan fått sitt straff. Och detta med demokratin. USA var en gång demokratins moder? Eller var det Frankrike? Eller det gamla Romarriket. Måste läsa på här. What-ever så är det dåligt med demokrati i det sjunkande skeppet USA.

Inte bara Vädret!

2011-11-25T08:56:00.001+01:00

Blåst, regn, grått, trist. Hukande tar jag min morgonpromenad med min kära vovve. Som inte bryr sig om vädret utan ägnar sig åt sina vanliga ritualer. Sniffar, stannar, utför sin toalett, lyfter öronen intresserat om något speciellt ljud når hennes känsliga öron, ett litet voff om en katt råkar passera på långt håll.
- Det finns inte dåligt väder, bara dåliga kläder, sägs det.
Det stämmer visserligen. Jag fryser inte, men det är så jäkla trist.

Kanske är det inte bara väder som påverkar. Utan alla internationella kriser. Alla giriga politiker och direktörer som bara vill ha mer och roffar åt sig, trots att medmänniskor svälter. Dessa republikaner i USA som vägrar höja skatten trots att många rika vill betala mer skatt och minus i kassan har svällt till enorma summor. USA är nu helt i händerna på Kina, detta ljuvliga Kina med sin syn på mänskliga rättigheter och sin ockupation av Tibet. Europa är inte bättre med sin alltmer styrning mot mer och mer centralisering och mindre och mindre demokrati. Snart är det bara smarta ekonomer som styr hela Europa. Tack och lov att vi ändå inte är med i valutaunionen. Och där ska vi förbli.

Men ack så vårt land folkhemmet Sverige har förändrats. I takt med världens girighet och kyla. Såg ett program på TV igår. Om prioriteringar av patienter på SVENSKA sjukhus. Om något som kallas "Svarte Petter" politik. Om avdelningar som inte vill ta emot svåra patienter, multisjuka patienter, utan försöker passa över dem till en annan avdelning. En läkare följdes och intervjuades och det finns inga skäl att tro att detta inte är sant.

Med facit i hand. Gamla ska helst inte finnas. Och om de finns ska de enbart generera pengar i form av vinster på privata vårdbolag. Om de sedan blir sjuka - och många gamla är så kallat multisjuka - så ska de egentligen inte existera. Kanske det vore enklast att bära upp dem till gamla ättestupan och sedan ge dem en puff. Så är bekymret över. Och pengar sparade.

Psykiskt sjuka ska heller inte finnas. I Värmland bollas de mellan kommun och landsting. Ingen vill ha dem. Det kostar pengar. Psykiatrisk öppenvård här är ett cyniskt skämt.

Kanske även gamla och sjuka skulle göra som nya "street-rörelsen"? Ut på gatorna och protestera. Om de kunde. Men det kan de ju inte. Så det är ingen som ser och hör dem.

Ur Tiden?

2011-11-23T15:50:00.001+01:00

Dessa lingon hittade jag den 23 november

Jag har hittat lingon idag, den 23 november. Jag har också läst en bok om Fröding. Och hittar en gemensam nämnare. Det låter lite krystat? Vad har Lingon och Fröding gemensamt? Jo, de är ur tiden. Lingon ska inte finnas i slutet av november och gamle skalden Fröding finns inte alls. Mer än i poesin, i litteraturen och människors hjärtan. Som i Rolf Alsings. Som i år har skrivit en bok om Fröding. Utgiven av förlaget Hjalmarson & Högberg. Och inte bara om Fröding utan om hans kvinnor, om olycklig och lycklig, mest olycklig kärlek. Jag har som släkting till gamle skalden och som nybliven medlem i Frödingsällskapet läst boken. Från pärm till pärm. Boken är ju gu'bevars Sällskapets årsbok 2011 och då måste ju en medlem läsa den. Och faktum är ju att Fröding var fyrmänning med min farfar. Och med min franska kusin Colettes farmor med namnet Madeleine Branzell.

Trots släktskapet - eller kanske på grund av - men trots nya medlemsskapet - måste jag tyvärr skriva att jag föredrar frusna lingon framför Alsings bok. Även om frusna lingon skulle smaka surt och vattnigt. Men Alsings bok gav mig också en lite sur smak.

Alsings biografi/avhandling om Frödings kvinnor är omfattande, intressant och ger nya dimensioner av Frödings liv. Alsing är väl påläst om Frödings liv och leverne. Och i synnerhet om hans olycksaliga förhållanden till kvinnor. Som jag uppfattar boken är den inte tänkt att vara en berättande roman, utan mer en dokumentär, med karaktären av en avhandling om Frödings liv med inslag av citat av dikter, dagboksanteckningar och brev. Men i denna form är boken givetvis mycket läsvärd. Bortsett från lite dålig korrekturläsning av förlaget. Det finns en del onödiga meningsbyggnadsfel. Dessutom ett par upprepningar av handlingen. Som händelsen då Frödings mor Emilia sökte ekonomisk hjälp av svärmodern Gustafva Branzell på två ställen i boken samt Frödings köp av prostituerade som också återfinns på två ställen. Kanske Alsing tog stort intryck av dessa händelser?

Men jag är inte ute efter att agera litteratur kritiker. Jag reagerar dock emot Alsings uttalande om Branzell-släkten.

"Gustav Fröding föddes in i en familj som var mycket rik, begåvad - och sjuk. ....I den Branzellska släkten fanns en nervös belastning" (s 19)

Dessa uttalanden är uppenbarligen författarens egna, inte skaldens. Alsing skriver som "indikationer?" att en syster till Frödings farmor Gustafva var sinnessjuk, att hennes bror Emanuel fick spritproblem och att Gustafva själv förmodligen var "nervklen". Dessutom var Frödings mor Emilia depressiv och behandlades flera gånger på vårdhem. Fröding betraktade sig själv som den siste i en dödsdömd, sjuk släkt. Han hade ältat frågan om arvet och degenerationen och talat om sin ärvda själssjukdom. Som han såg och tolkade den och sitt liv. Som ett försvar, en förklaring? Jag ska inte försöka sätta mig in i stackars Frödings problem, men om han hade vuxit upp idag hade han med stor säkerhet fått en diagnos som aspberger, tourette eller adhd. Diagnoser som inte är särskilt ovanliga idag.

Så kan man fråga sig "vilken släkt" och "vilken familj"?
Nu handlar det ju inte om en enda familj, familjen Branzell, utan om flera familjer. Frödings farmor Christina Gustafva Branzell var född Branzell, fadern var konstmästare Bengt Bransell, men på sin moders sida härstammar farmor Gustfva från familjerna Forsell och Geijer. Den senare en tysk adelssläkt. Farmor Gustafvas morfar var Gustaf Forsell, son till Sara Maria Geijer. I Geijersläkten fanns Bengt Gustaf Geijer som grundade Uddeholmsbolaget och i nedstigande led hittar vi skalden Erik Gustaf Geijer, Esaias Tegnér och Selma Lagerlöf. Så har vi depressiva Emilia, Frödings mor, som inte alls hör till Branzell-med-flera-familjen, utan härstammar från familjen Agardh.

Jag anser att Alsings slutsatser visar brist på logik och är motsägelsefulla och enkelriktade. I tidningen Kulturen skriver Crister Enander om Alsings bok. Och det är nog som Enander skriver. Boken är en bra sammanfattning och introduktion. Dock inte en roman.

"Rolf Alsing skildrar kunnigt Frödings förbindelser, berättar om de olika kvinnorna i hans liv och ger samtidigt en bild av skaldens sköra sinnelag. Det är en utomordentlig sammanfattning och bra introduktion till den som vill veta mer om den folkkäre diktaren."

Nya eller gamla tankar och drömmar

2011-11-21T10:01:00.001+01:00

Funderar ibland över varför jag skriver en blogg. För att jag gillar att skriva, för att jag inte har något annat att göra, för att ventilera mina frustrationer, för att deklarera mina politiska åsikter och sympatier med de som drabbas av politiska övertramp? Ja, egentligen är svaret allt detta. Och jag kommer förmodligen fortsätta med det.

Idag är det en mulen, tråkig novemberdag. Sommar och sol är långt borta, fortfarande långt till jul, om det nu skulle vara något att se fram emot, har inga resplaner i sikte utom en Stockholmsresa till älskade barnbarnet. Det är fortfarande varmt ute vilket gynnar vår ekonomi från kraftbolagens vinstfrosserier. Också på plussidan är att jag fortfarande är för ung för att drabbas av hemtjänstbolagens lika längtan efter vinster som kraftbolagen. Med den skillnaden att hemtjänstbolagen (kanske inte alla?) slussar iväg sina vinster till skatteparadis.

Kanske man skulle resa till något paradis förresten? Långt från trist väder, oro för närstående och allmän tristess? Vart vore trevligast att resa? Jag börjar längta efter Stilla Havet, efter mina jaktmarker för 20 år sedan då jag protesterade mot franska kärnvapen på Tahiti och Moorea, hand i hand med självständighetspartiet PLF, Polynesian Liberation Front. Fast jag skulle nog inte känna igen mig idag. Finns nog knappast någon ledig strandremsa kvar. All vacker vit strand är med all säkerhet belägrad av nya tjusiga, lyxiga, svindyra hotellkedjor. Finns det månne några vildhundar kvar som i flockar vandrade runt ön, kvarlämnade efter fransmän som tröttnat på livet i paradiset och återvänt hem till Frankrike?

Visar några gamla bilder från det paradis som en gång tillhörde maohi-folket.

Oops, jag håller tal...

Jag och min dotter längst till höger - vi gömmer oss mot regnstorm

Sonen med på demo - 2:an från vänster längst fram...

En liten pojke vi mötte på stranden

Le peuple Maohi

Il faut se lever

Il ne faut pas dormir

Nous avons des problèmes

Regarde le Dieu

Pour t'aider, et pour

te guider òu tu vas.

Ton peuple t'appelle

Regarde les infants

Tout de soucis, et ne

les regarde pas seulement

Dieu, sauve-nous

de mon ennemi

(skrivet av god vän på Tahiti anno 1990)

Letter to Carl Bildt

2011-11-16T14:05:00.001+01:00

Below I'm introducing a letter to Carl Bildt, Swedish Foreign Minister, written by Majed Abusalamam 23 years old, living in occupied Gaza.

May our foreign minister be ashamed, may our government be ashamed...for shaming all the Swedes. Once Sweden was at the very top, known for sympatizing with the struggle of the Palestinians against Israeli occupation. Now, after voting "no" to Palestinian membership in UNESCO, our government, lead by Foreign Minister Carl Bildt, has placed our country at the very bottom.

Shame on you, Carl Bildt!

Read the Letter

En vanlig Skogspromenad

2011-11-15T15:15:00.001+01:00

En enkel skogspromenad med min bästa vän en novemberdag. Trampar på stigar klädda med våta, svarta och bruna löv. En sol som lyser så vackert mellan granar och tallar. Men allt är inte bart och kalt och trist. Alla regnbågens färger uppenbarar sig. En kvist klädd med solgula svampar, ruttna stubbar och mossa upplysta av skinande solstrålar, några enkla grässtrån i beige mot en bakgrund av gulröda ormbunksblad, löv som skimrar av frostkristaller.

Min trogna vän stannar plötsligt till. Vädrar i luften. Och rusar iväg. För att sedan stå nedanför en hög tall och förtvivlat gråta över att hon inte kan följa med ekorren ända upp.

Ett par timmar i skogen får sorger att lägga sig till ro ett tag. Får gråten att hålla sig undan. Och missmod att blekna.

A New Lovely Day . . .

2011-11-12T11:51:00.001+01:00

Bine ati venit pe blogul meu, România!
Welcome to my Blog, Romania

Well, it is a new lovely autumn day in November. No snow, not very cold, still lovely autumn colours. Yellow, orange and not so lovely - brown dead leaves.

In Italy there will be a new Prime Minister. About time too. Hopefully the next one will devout himself to the welfare of the country instead of to sexual games and young girls.

Bye, bye Mr Berlusconi, good riddance

In Sweden the government is continuing to disrupt the welfare and trying to defend the negative outcome of the selling out of Swedish service, like drugstores, care for the elder people and schools.

And what's happening in the US? Still people are dying who are not able to meet the expensive treatment against cancer. In Wyoming some people are fighting for a ruling against carrying guns at meetings. But the average American says: "We are believing in freedom and the right to carry weapon" Such a lovely country. And they are still executing people, some even innocent, in some states, like Texas, California, Virginia, Georgia and Florida. And, sorry to say, the fact is that new DNA-technics has made it tragically clear that wrong death sentences have been pronounced.

Bang, you're dead

Hellre Vovvar än Politiker och snikna Gubbar . . .

2011-11-07T09:55:00.003+01:00

באַגריסונג צו מיין בלאָג, ישראל!
Välkommen till min blogg, Israel, min senaste besökare!

Underligt, men ännu har jag inte läst eller hört något ställningstagande från vår oppositionsminister Håkan Juholt. Vad tänker han i Palestinafrågan, om Alliansens "nej", om pensionärernas extra höga skatter, om det vansinniga i all privatisering och utförsäljningar, om Migrationsverkets iskalla chefer med Alliansens goda minne, som kastar ut gamla och sjuka mammor till invandrare. Listan kan bli lång. Nu borde väl alla ursäkter vara avklarade för hyreländet. Fram med taktik, med klara besked som gillas. Borgerliga tidningar har allt för länge haft fritt spelrum med sina utbredningar av Juholts affärer. Som egentligen inte är något att gnälla över i jämförelse med vad Alliansen ställt till med.

Men ändå oroar jag mig över vilka som egentligen är med i socialdemokraterna. Att döma av några inslag på Juholts facebook-sida. Där man diskuterar Alliansens "nej" till Palestinas medlemsskap i UNESCO.

"Detta pro Palestina - har partiet talat rent ut om det? Vi är många som fortfarande är Israelvänner och törs stå för det, precis som partiet i stort var en gång då man såg landet som det var hotat av fientliga grannländer. Israel är ett religiöst land men inte rabiat sådant. Jag glades över beskedet att våga säga NEJ fast vackra folket här i landet beslutat vi skall tycka annorlunda alltså media som inte går det Svenska folkets ärenden. utan kör efter sin egen promuslimska agenda. Vi är Sverige och behöver egentligen inte tycka ett skit om vad som händer där nere. Vem har bjudit in oss som världsförbättrare."
"Helt rätt att säga nej till Palestina så länge Hamas bestämmer i Gaza".
"Israel är den ENDA demokratien i mellanöstern! Sluta krama araberna!"

Ja - vad säger man!?

För övrigt så beklagar jag att fartyget till Gaza aldrig fick nå sitt slutmål utan bordades av israelerna. Men vad hade man väntat? Det är bara att glädjas över att ingen behövde dö för israeliska kulor denna gång.

Nej, usch och usch igen. Och mesta usch-et till Nordeas girige avgående danske vd Christian Clausen som kan kvittera ut 100 miljoner så där rakt upp och ned. Jag menar, jag hade varit själaglad över en miljon, och bara tanken att lägga till ytterligare två noll:or är något så otroligt. Vad ska han med alla pengar till? Man kan liksom inte ta med allt genom himlaporten - om det nu är den vägen han en gång kommer att vandra. Det finns ju andra portar för snikna personer. Om man fortsätter räkneexemplen så kan ju Nordea för en miljon anställa två personer, för tio miljoner 20 personer och för 100 miljoner 200 personer. Hur många var det nu som Nordea skulle avskeda? Man kan ju tycka att vd Clausen skulle haft möjlighet att spara en del med sina tio miljoner i årslön sedan senaste lönehöjningen - för att inte tala om vilka pensionspoäng han har.

Lika bra att förtränga eländet och i stället ägna mig åt varelser som i alla lägen är lika kärleksfulla utan minsta tankar på egen vinning. Vovvarna Foxy och Totte. I Guds fria natur, som än så länge är fri. Tills den blir såld den också. Det är bara en tidsfråga.

Carl Bildt och Jan Björklund är inte Sverige...

2011-11-03T09:20:00.001+01:00

"Sverige röstade nej till Palestinas medlemsskap i Unesco, som en av 14 länder som sade nej, mot 107 länder som röstade ja".

Bildt valde fel? Läs mer.

Jag vill hävda att det är inte Sverige och svenskarna som röstade nej. Det är Israelvännerna Bildt och Björklund. Om svenskarna hade fått bestämma är jag övertygad om att det hade blivit ett ja. Så egentligen behöver man inte skämmas som svensk. Åtminstone inte jag som inte gett Alliansen förtroendet att leda vårt land.

Är det inte dags med sanktioner mot Israel? Med tanke på israelernas hämndaktioner mot Palestina, det Palestina som ännu återstår efter israelernas ockupation av palestinsk mark. En ockupation som utökas tid efter tid. I synnerhet om palestinierna agerar mot Israels önskan. Att riva palestinska bostäder och köra ut palestinier från deras egna hus som står på deras egen mark för att bygga bosättningar åt israeler - kan världen verkligen åse detta med öppna ögon utan att agera? Utan att göra mer än säga "aja, baja". Ännu en gång låta Israel härja fritt med sina brott mot internationella lagar? Dags att göra som med Sydafrikas apartheidpolitik. Sanktioner.

Israels handlande är lågt. mycket lågt. De tar minsta möjliga skäl som anledning att genomdriva sin politik - att på sikt ta över allt palestinskt land. Och på sikt undergräva palestiniernas möjligheter till egen försörjning. Steg för steg - mot ett all-israeliskt land.

Ny bosättningar på gång

Fy på sig, Sverige...

2011-11-01T09:47:00.003+01:00

...som var en av de länder som röstade nej för Palestinas medlemsskap i Unesco. Med sedvanliga bortförklaringar. "Tiden var inte rätt". Så sorgligt att Sverige numera lägger sig platt för USA och dess fjäsk för Israel. Sedan att Israel hotar med försämrade möjligheter till fredssamtal är helt i linje med Israels linje att steg för steg utplåna Palestina med sin bosättningspolitik.

Vad hade Olof Palme gjort? Givetvis hade han modigt sett till att Sverige hållit huvudet högt och stött palestiniernas strävan efter egen, erkänd stat i alla internationella sammanhang.

Men en Olof Palme skulle idag inte överleva i den krassa politik som förs. Och den gamle Palme överlevde ju inte heller. Och man har ingen aning om vem som mördade honom. Alla dessa löjliga "spår", Hans Holmérs jakt på oskyldiga kurder, något diffust Afrika-spår, stackars A-lagaren Christer Pettersson döms efter underlig bevisföring och Pettersson blir ganska så rik på kuppen. Kanske är det så som Harry Schein, en gång chef för Svenska Filminstitutet, sade:
- Det finns statskrafter som inte vill att mordet på Olof Palme klaras upp".

För mig har det alltid varit uppenbart var mördaren/mördarna har sitt upphov. Från en stat där man sedan andra världskriget har en etablerad organisation, med syfte att bli av med personer som "kan störa nationell säkerhet". Bland dem statsmän som ansåg att Vietnamkriget var ett brott, demokratiska krafter i Chile .... listan kan bli lång. Undrar vad Olof Palme skulle ha sagt om Irak-kriget och de misslyckade insatserna i Afghanistan?

Nej, Sverige är långt ifrån det folkhem som en gång skapades och upprätthölls av politiker som Olof Palme. Se bara på löneskillnader. En genomsnittlig pension per månad på 14 000 kronor (förtidspensionerad statsanställd) att jämföras med talman Per Westerbergs lön på 144 000 kronor, en riksdagsledamots grundarvode på 57 000 kronor, en genomsnittlig statsanställds lön på 31 000 kronor. Och alla har vi samma behov. Äta, sova, bo. Men det är väl som jag hänvisade till i min tidigare inlaga:

"All animals are equal, but some are more equal than others..."

Some are Dogs and Others are Pigs ...?

2011-10-29T16:37:00.003+02:00

What a better world if dogs would be allowed to take over. Now, our prime minister, Fredrik Reinfeldt, does have dogs eyes, but that is only an illusion. Behind minister Reinfeldts nice, soft, dreamy doggy-eyes, there is no nice doggy brain, but a mean calculating brain. At the moment this very brain, together with some other Right Wing brains, like Party Secretary Sofia Arkelsten and Economy Minister Anders Borg, is trying to re-write our Swedish history. Yes, that's correct. They will try to make people believe that their party was the only party ever acting for Equality, Social Security, Working Programs and Women's Suffrage.

Like the pigs say in the Animal Farm, by George Orwell:
- All animals are equal, but some are more equal than others...

As they look from man to pig and from pig back to man, they find that they are unable to tell the difference.

Little Iris, 3 months - a new lovely acquantaince

Nice little Ragna, 1 year - our day-care-doggy

Our Foxy together with her friend Lupsu

Är rättvisa en idé eller en vision?

2011-10-25T09:12:00.000+02:00

Det är kusligt med alla dessa tjusiga moderata tal i Örebro. Med försök att skriva om vårt lands politiska historia. Där moderaterna framstår som det enda saliggörande partiet som står för jämställdhet, jämlikhet, rättvisa och trygghet. Tala om självgodhet. Samtidigt som borgerliga tidningar, i synnerhet Aftonbladet, (vad har hänt med den tidningen?) trampat ned Håkan Juholt i smutsen med delvis osanna påståenden. Drev som påminner om dreven mot Mona Sahlin en gång. Och vad hade hon egentligen gjort? Köpt blöjor och Toblerone? Att jämföra med Billströms jakt på sjuka, gamla mödrar till invandrare och Carl Bildts bidrag till oljebolagets Lundins framfart i Etiopien. Och hur var det med Bildts del i nya gasanläggningen i botten av Östersjön? Man påstår att man inte har råd med några enstaka äldre sjuka invandrarkvinnor samtidigt som man aviserar för nya jobbskatteavdrag och samtidigt bryter löftet till pensionärerna om lägre skatt av pensionärernas framskjutna lön.

Det kusliga är att moderaternas duktiga infiltratörer lyckas. De har fått ned sossarna med tio procent. Från cirka 35 procent till 25 procent. Och det är tydligen den vägen borgarna kommer att driva sin politik fram till nästa val. Genom att smutsiggöra, nedvärdera, håna och ljuga.

Är svenska folket så oerhört lättduperat? Att de går på Reinfeldts tysta, nästan smeksamma, landsfadersröst. Och hans sorgsna, fuktiga hundblick. Tyvärr verkar svaret vara ja.

SvD Nyheter 25 oktober 2011

"Sveriges enda arbetarparti, som nya M kallar sig, har vunnit val genom att använda tidigare socialdemokratiska begrepp som rättvisa, sammanhållning och välfärd samtidigt som man, tillsammans med de övriga borgerliga partierna, sänkt skatterna mer än vad det gamla M ens kunnat drömma om.

- Vi är Sveriges ledande skattesänkarparti, utropade Anders Borg i sitt tal på stämman och Reinfeldt fyllde på med att inkomstskatterna sänkts med 70 miljarder sedan 2006.

Och mer är att vänta, ett femte, sjätte och sjunde jobbskatteavdrag ligger i korten, enligt Anders Borg."

Skönt att befria sorgsna Själar...

2011-10-21T13:29:00.000+02:00

...med en tur till häst i frisk frostig luft. Även med risk för halka för pållar som är barfota som min kära Ayla. Tripp, trapp, hoppsan här var det is, bäst att gå på gräsiga kanten när det inte är helt säkert om det är vatten eller is på pölarna. Och så en skön galopp där det inte tycks vara några isiga pölar, men oj vad du tar i, Ayla, sakta i backen, inte så fort, men så härligt att släppa loss, i full fart. Och känna hur sorger och bekymmer bara susar iväg. Bort med tankar på Nya arbetarpartiet och det Nya, nya Moderaterna och vad hette det sist nu, den där nya tjusiga visionen om Allmänintresset som Reinfeldt & Co kom på i Örebro. Så att väljarna noga ska veta att här är det fråga om Nytt, Nya visioner, Nytt arbetarparti igen och Partiet med Allmänintresse. Fast Reinfeldt vill inte kalla det visioner. Visioner är för revolutionärer, säger han. Man blir faktiskt ganska så trött. Och då är det skönt att flyga iväg på isiga vägar och låta dystra tankar flyga sin kos.

Frostig åker

PS
Kanske det också är dags att förlåta Håkan Jurholt och istället låta drevet jaga den som jagas bör - Calle Bildt och Billström. Det går liksom inte att jämföra vad de respektive parterna är skyldiga till.

Jag skäms...

2011-10-20T09:52:00.001+02:00

...över att vara svensk. I ett land där man kan fatta beslut att utvisa en gammal, sjuk kvinna, tvinga henne att lämna sina enda anhöriga för att fraktas till ett land, där hon inte har någon anhörig kvar. Sverige borde skämmas som måste stoppas av EU-domstolen för att kvinnan ska räddas. Och nu är man på väg att göra samma sak, med ännu en åldrig kvinna. Vars son kämpar för sin mor. Har migrationsministern inte hamnat i fel parti. Vore inte SD en mer passande plats. Fast då kanske fler moderater än Billström borde platsa där. Med tanke på hur statsminister Reinfeldt backar upp Billström. Försvaret från ministrarna Reinfeldt och Billström är att man skulle tvingas ta medel från sjukvård och skolor om man ska ge anhöriga rätt att komma till Sverige. Men det handlar ju inte om det. Det handlar om att särbehandla i särskilda ömmande fall - i enlighet med lagen. Jag begriper inte hur fyrkantig man kan vara.

Migrationsminister Tobias Billström (SD?)

Fast egentligen borde jag begripa då jag själv för en nära släktings räkning varit i kontakt med några mycket fyrkantiga personer i Värmlands landsting och Karlstads kommun. Det finns ju faktiskt personer som valt helt fel jobb. Och som uppenbarligen njuter av att skicka sjuka personer i zick-zack mellan landsting och kommun. Och var hamnar dessa då? Jo, mitt emellan.

A little Frankie and lovely doggy Foxy

2011-10-14T17:34:00.000+02:00

- Bye, bye granny, Frankie cries and off he goes with nice, little Foxy.
Oops, she stops.
- Come on, come on, don't stop all the time, Frankie tells Foxy.

Well now he is gone, Frankie-boy, home to mum and dad. But he will soon come back to us - or we'll go and see him in Stockholm.
Another boy is also gone - actually today - and actually a big, big boy. At last he is off to get some needed treatment. And his family wishes him a real good luck and welcome back.

The house is silent, almost empty with the exception of Bengt, Foxy and me. I must admit that it is wonderful to be alone again - to be able to relax, sleep, eat, look at telly without taking anyone into consideration. Except food to Foxy and Foxy-walks - or perhaps something to eat - as Bengt always trusts me to cook something. And I always trust him to fix the car, change the light bulb, fix everything needed to be fixed in the house. So - of course I happily take the responsibility for cooking.

I almost forgot to tell you - today there was a wonderful October sun and fresh lovely air. My walk with "my" beautiful horse Ayla was something to remember later on. Just thinking about our lovely walk makes me smile. Of course - due to the elk-hunt - not moose-hunt, as some people say - we had to keep to the roads. Other wise we might get shot. Mooses are not the same as elks. They are larger and living in Alaska and Canada - perhaps northest parts of North America.

Annorlunda Parkering och Stora Starka Karlar

2011-09-30T15:38:00.003+02:00

Tror knappast några kvinnor skulle gjort vad tre starka gossar gjorde igår? Ja, jag vet att jag säkert får påhopp för det uttalandet, men jag menar vad jag skrivit. Faktum är att alla de kvinnor som såg min något pinsamma prekära belägenhet i går, stirrade med gapande munnar och lyckönskade sig säkert till att inte ha hamnat i samma sits - bokstavligt skrivet.

Vad var det då som hände?
Jo, jag hade handlat på stora varuhuset Liedl. Utanför affären finns en mycket stor och rymlig parkeringsplats. Där alla borde få plats. De bilar som lämnar platsen, liksom de som ankommer. Jag var på väg att lämna. Tyckte att en bil som var på väg bakom mig låg lite väl nära. Och jag gjorde då en snäv högersväng för att ge plats. Varpå jag hörde ett skrapande ljud och så kom jag inte längre. Varken fram eller bak. Jag satt som förstenad och stirrade rakt fram. Och tänkte "varför ska detta hända mig?" Bilar som körde förbi saktade in och jag såg alla stirrande blickar. Och medlidsamma blickar. Usch jag ville absolut inte vara jag. Jag ringde Bengan, som trodde jag skojade. Jag brukar ringa och skoja att jag krockat. Medan jag hade mobilen i örat, såg jag tre karlar på väg till mig. Tre stora, starka karlar som log vänligt mot mig. Inte bara stirrade utan log och var beredda till handling. För att bistå "lady in distress". De gick runt bilen och stirrade och skakade på huvudet. Och gjorde sedan tecken till mig att dra ned rutan.
- Det ser inte så bra ut, sa' en av dem.
- Nehej, svarade jag. Men jag vågar inte gå ut och titta.
- Vi ska försöka hjälpa dig loss, sa en annan av karlarna.
Jag sa' till Bengan att det fixar sig nog och stängde av mobilen. Och tog mod till mig och steg ut för att titta. Bilen hängde på en stor sten. En jättesten, som är placerad som markering mellan parkeringsplatsen och en grässlänt. Det finns bara en stor sten på hela området. Och just på den stenen ska min bil fastna! Det såg ut som om hela undersidan och listen skrapats och skadats.

De tre starke männen tog i och lyfte, tog i och lyfte och så fick de ned Toyotan till marken. De konstaterade att enbart listen var skadad så det kunde faktiskt ha varit värre.
- Vrid ratten ordentligt till höger och backa, sa en av männen.
Jag satte mig bakom ratten, vred ratten, men var fortfarande skakig så jag tog fel växel och började köra framåt.
- Nej, backa, skrek männen unisont.
Jag tog nu rätt växel, backade och kunde sedan köra därifrån.

Sett i bistra backspegeln kan jag till min förtvivlan inte minnas om jag sa' tack till de tre männen. Jag får hoppas de läser min blogg.

My darlings . . .

2011-09-24T14:26:00.000+02:00

No, I'm not spending my entire time writing about Palestine and my sincere, but probably futile, hope that Palestine will be recognized as a state and a member of the UN. And thus be respected as a member. I mean, you don't occupy and build residences on the territory of a fellow member state, do you? Or on the territory of a sovereign state? At the same time it is high time - before Israel is occupying and living in the entire territory of Palestine. Without land - you can't possibly be recognized as a state, can you? Something I imagine that Israel has adopted as a strategy. Whatever they say.

Now and then I do other things - like spending time on horseback together with my beloved husband. Me on Ayla as usual and Bengt on Pan - as usual. A wonderful day in the month of September. Only eight months until next summer.

En rädd president och militärstaten Israel

2011-09-22T10:12:00.002+02:00

- I slutändan är det israeler och palestinier som måste nå en uppgörelse, säger president Obama om palestiniernas önskan att få en palestinsk stat erkänd.

Hur blev Israel en stat, en militärmakt och en kärnvapenmakt?

Men hur var det med staten Israel? Fick inte Israel hjälp för att bilda en stat? På den mark palestinier levt i ett par hundra år? Men som israelerna ansåg de hade rätt till med hänvisning till att judar bodde här för ett par hundra år sedan och att Gud lovat dem landet. Redan 1917 lovade den brittiske utrikesministern Balfour att judarna skulle få ett eget land. Men med anledning av alltfler judar som invandrade från Europa skar britterna ned den judiska immigrationen. Svaret från judarna var terrorattentat mot britterna och mordet av Folke Bernadotte av Stern-ligan, som bland andra bestod av Menachem Begin, Ariel Sharon och Moshe Dayan.

Den demokratiske presidenten Woodrow Wilson bidrog till att bana väg för en judisk stat när han i fredsförhandlingarna efter första världskriget drev kravet på alla nationers rätt till självbestämmande. (Han glömde Palestina) En annan demokrat, Harry Truman, såg till att USA var först med att erkänna Israel, bara minuter efter att självständigheten utropats 1948. Han ansåg att det var USA:s moraliska skyldighet efter förintelsen.

Israel är de facto den största amerikanska hjälptagaren i världen. Israels militära förmåga hade troligtvis aldrig nått den nivå den har om inte USA varje år hade bidragit med en ström dollar. Åren 1949 till 2006 skänktes 107 miljarder dollar. Det ekonomiska och militära stödet har från 1988 varit 3 miljarder årligen, och däri ingår inte bidragen till militär forskning och utveckling (FoU). Under president Clintons tid ökades stödet med 2,4 miljarder dollar, det vill säga 60 miljoner dollar årligen fram till 2008.

Idag är Israel Mellanösterns enda kärnvapenmakt och har en av värdens starkaste arméer. Men inte genom egna insatser. USA bidrog till kärnvapenutvecklingen genom att skola kärnfysiker oh ge landet en forskningsreaktor, apartheidregimen i Syd-Afrika levererade uranium och Frankrike bidrog till den nukleära teknologin. Israel vägrar att ansluta sig till Icke-spridningsavtalet för kärnvapen, vilket betyder att IAEA (internationella atomenergikommissionen) inte kan kontrollera Israels kärnvapen. Israel har dessutom vägrat erkänna att de har kärnvapen. Israel har heller inte undertecknat fördrag som förbjuder biologiska vapen.

Man kan knappast påstå att Israel är en demokrati. Det är en militärstat, en så kallad milokrati. Militären genomsyrar samhället på alla höga nivåer. Flera generaler har nyckelpositioner inom näringslivet, höga officerare sitter på viktiga poster inom statens politiska och ekonomiska organ och inom statsförvaltningen. Flera generaler har varit presidenter.

Palestina då? Och israeliska lobbyister

Angående president Obamas uttalande inför Palestinas mycket berättigade önskan om att bli erkänd som stat kan man bara anta att presidenten är rädd. Att han inser att han inte kan motstå trycket från israelvänliga inom kongressen, bland republikanerna och den kraftfulla israeliska lobbyn. Där kärnan är Aipac, American Israel Public Affairs Committee, en officiellt registrerad lobbyingorganisation som kan mobilisera stora resurser för att på olika sätt utöva påtryckningar mot medlemmarna i USA-kongressen. En annan grupp, Conference of Presidents of Major Jewish Organisations, är mer specifikt inriktad på att påverka Vita huset. I en bredare bemärkelse är den israeliska lobbyn en koalition som inkluderar Anti-Defamation League och en rad andra organisationer som arbetar för israeliska intressen. Vidare finns USA:s kristna evangelikaler, en grupp som beräknas omfatta minst 60 miljoner invånare eller runt 20 procent av befolkningen. Gräsrotsorganisationen Christians United for Israel, under ledning av kontroversielle pastorn John Hagee, verkar för tätare band mellan kristendomen och Israel, stöder aktivt den israeliska lobbyn i USA.

Ett skämt

Detta med att Israel och Palestina själva ska sköta sina mellanhavanden är med andra ord ett skämt. Israel har aldrig behövt klara sig själv. Och skulle heller aldrig ha funnits idag utan amerikanska bidrag. Så - är det inte hög tid att hjälpa Palestina? Att åtminstone erkänna henne som en stat.

Kinesiska Idol, Palestina och Coop

2011-09-19T15:30:00.001+02:00

Ja, de är mina två käpphästar - apropå hästar - fast inte riktigt på samma våglängd.

Med referens till Financial Times, har man tydligen försökt sig på att visa "Idol" även i Kina. Men det "sket" sig. TV-kanalen Hunan tvingades lägga ned programmet eftersom det klassats som statsfientligt på grund av telefonomröstningsmoment, där tittarna avgör vem som vinner. "Det påminner för mycket om västerländsk demokrati och anses därför farligt", skriver Financial Times.

Nu gäller det för Palestina att erkännas som stat och bli medlem i FN. Det fattas endast 9 medlemsröster 120 har röstat för att Palestina ska erkännas. 129 röster krävs. Men förmodligen skiter sig det här också. EU röstar väl emot, USA lägger in veto medan Norge tufft sticker upp och håller sig till sin Palestinvänliga agenda. Något som Carl Bildt aldrig skulle våga i sin rädsla att sticka ut inför sina internationella affärspartners. Bildt vill först se ett avtal, men preciserar inte vad han menar med detta. Tacka vet jag forna tiders Sten Andersson som vågade ställa upp för palestinierna, för att inte tala om Olof Palme.

Vad säger förresten Håkan Juholt?
- Socialdemokraterna anser att Sverige bör erkänna staten Palestina. Utrikesminister Carl Bildt bör klargöra regeringens hållning i frågan. Tystnad duger inte längre. Läs mer !

- Det är dags för Carl Bildt att bryta tystnaden, skriver Ulf Bjereld, statsvetare och socialdemokrat.

Lite svårt det här att vara både affärsman och politiker. Ett dilemma i synnerhet när det gäller den nu tio år fängslade Dawit Isaak i Etiopien. Bildt har ju vissa affärsintressen även här och har därför kört med sin mycket tysta diplomati.

Tråkigt att svenska Coop inte heller riktigt vågar ta ställning. I fruktdisken lyser mango, granatäpplen och kaktusfikon från Israel.

Skrattande Ankan och Kina

2011-09-18T15:22:00.002+02:00

Äntligen . . . hittar jag ett kåseri (GT 18 september) som helt överensstämmer med min syn på västvärldens fjäskande för Kina. Med endast marknad för ögonen. Och en vägran att se, lyssna och förstå vad som ligger under ytan. Ett fjäsk som inte enbart stannar inom företagsvärlden utan även sträcker sig till vår akademiska värld. Som till exempel det nya samarbetet mellan Karlstads universitet och högskoleväsendet i Kina.

Sun, Wind, Water and a beautiful Horse

2011-09-16T16:50:00.000+02:00

Such a wonderful day, September 16th. Sun, getting warmer and warmer, beautiful colours in the wood, red, yellow, brown and green, clear water in the river and a nice horse, most of the time, pushing forward, over greens, along paths in the wood and with some hesitation slowly along roads with cars and kids.

Well, she refused to pass a schoolyard with noisy children. No way, even though I tried to persuade her. I even tried to walk beside her, but she wouldn't go. In the end I walked her in the wood, beside the road and could eventually sit up on her again.

Here we go . .

The horses from the Ulvsby Ranch

Me and Ayla

Me, Ayla and Clear River

A Nice Riding Lesson

2011-09-13T21:45:00.000+02:00

I was at a riding lesson tonight. Outside in a paddock on my lovely Ayla. As usual she was full of vigour, giving me my money's worth. At the cost of my poor knee. But I don't care. The knee must get used to it. I refuse to listen to it moaning- telling me "now it's enough - let's go home". But I feel happy that it worked so well. Gallopping in circles, right and left, smaller circles, larger circles. Don't stop Ayla, keep running.

If you wish to get rid of ugly thoughts, unhappy moods, the best way is to get on a horse.

Pot Pourri ute i stugan i skogen.

2011-09-10T17:16:00.003+02:00

Vad är en standardhippie? Kanske Bard en gång i tiden. Blommor i håret och sånt?

Vem får man använda pepparspray emot?

Månne ny reklam från kött marknaden? Får se nu om jag får bildtexten rätt den här gången . . .

Ragna och den fulla älgen

Läste kvällstidningen idag - tillsammans med min goda väns yngsta hund, Ragna, ett år. Artiklarna var lite på hennes nivå och hon tröttnade snart. Somnade sött in på artikeln om en full älg. En av de små notiserna handlade om allas vår Alexander Bard, numera en hatad och älskad? jurymedlem i idol. Hans mål är tydligen att såga och förolämpa så många som möjligt på kortaste möjliga tid. Förutom att han tycker att cannabis är en snäll och fredlig drog.

Buns and Sweet Cherries

2011-09-07T16:36:00.001+02:00

Wonderful buns together with a cup of coffee. And I'm sure that these buns, these peculiar buns are the only ones made with sweet cherries. I challenge you!
If I made the buns? No way, I don't like to bake, either bread nor buns. My son is the "Maker". He bakes buns and bread and cooks our dinner.

Konsten att sitta på en arab

2011-09-02T09:07:00.002+02:00

Första gången till häst. Lite högt, men kul. Och det fungerar. Hästen går framåt och han - sonen - sitter kvar. Hälarna ner, huvudet högt, blicken rakt fram, ryggen rak, lösa tyglar, använd skänklar. Lite ont i baken, men det är det värt.

Djurliv i Värmland / Animals in Värmland

2011-08-27T10:10:00.002+02:00

Besöker god vän som för tillfället är med valpar. Ute i fårrika nordvärmland, där stolta, värdiga lamadjur högfärdigt spatserar genom fårflockar. Stackars den korp, den räv, den varg eller ondsinte människovarelse som försöker nalkas lamats ulliga skyddslingar. Fast mot människans fårslakter har inte ens lamadjuret någon chans. Oavsett hur många lama som skyddar får, så förs ändå de stackars fåren till slakthuset.

Men det var ju valpar jag skulle skriva om. Och de små finländska vallhundvalparna är förtjusande. Och ser fram emot en lycklig framtid. Med snälla familjer som inte kommer att äta dem.

Lamas - such fascinating animals. And the interest in these peculiar animals is increasing. They are good as guardians of sheep. Haugthy, enormously worthy they are walking among their proteges, keeping an eye on all predators, like ravens, foxes, wolves, dogs or even malicious human beings creeping up to the poor sheep. However - against the human beings slaughterings the poor sheep have no chance - whatsoever. Regardless of the numbers of lamas protecting them.

Lucky are the sweet little finish lapdog puppies - they are looking forward to a happy, secure future. Together with nice families who will not have them for dinner. Like in Chorea, Vietnam, China and probably some other countries where pets are far from having a safe life.

My son with a friend's lovely puppy

Foxy, my own little puppy 3 years ago

Vackra sensommardagar. . .

2011-08-24T09:38:00.000+02:00

Det är något visst att färdas fram tidigt på morgonen. En sensommardag. En lätt dimma som börjar skingras, solen sipprar ned genom lövverket. Lätt kyligt, men en dag som varslar om sol och värme. En liten känsla av höst - men ändå inte. Sakta färdas vi fram, min häst och jag, nästan andaktsfullt längs stigen, över mossa, trädrötter, nattblött gräs, en och annan vattenpöl. Där hästen med viss tvekan plaskar över medan hovarna lätt sjunker ned en smula.

Ett par timmar i skogen så kan man sedan ta sig an en vardag som inte enbart består av solsken.

Allt är tillåtet - det gäller bara att hitta rätt i bibeln, koranen och toran - eller?

2011-08-19T08:44:00.002+02:00

En attack på israeler från terrorgrupp. Utan att man vet vem som utfört attentatet - så vips. Bomber i Gazaremsan. Med oskyldiga döda. Terror mot terror. Var i Tora framgår det att man ska bomba oskyldiga kvinnor och barn som straff för en terroraktion som utförts av en enskild terrorgrupp?

Jag vill uttrycka min avsky för den gruppen och för terrorgärningen. En helt onödig handling som skapar ännu mer hat och våld. Man vet ju att Israel använder samma form av vedergällningar som nazisterna en gång gjorde. Men ändå - föds och växer man upp i terror och hat, under ständiga provokationer av den "demokratiska" ockupationsmakten Israel - utan att man kan se någon ljusning - utan något stöd från andra makter - så kanske det inte är så underligt.

- Roten till terrorhändelserna är Gaza och vi kommer att agera mot dem med all vår styrka och beslutsamhet, säger Israels försvarsminister Ehud Barak.

Kanske försvarsministern skulle kunna hitta "roten" någon annanstans - om han brydde sig om att leta.

Men enligt våra heliga skrifter är ju faktiskt alla handlingar tillåtna - det gäller bara att hitta rätt .

Frankie och Stegen

2011-08-13T08:56:00.001+02:00

Besök av liten Frankie. Som inte vill vara liten. Och som vill utforska hela världen. Inte bara jorden utan den stora blå himlen däruppe. Och bästa vägen dit är ju en stege. Så upp han går. Upp och upp och upp. Och sedan ut på taket. Men ooops.
- Någon drar ner mig i byxan. Jag vill inte ner. Jag vill upp. Upp. Upp på taket. Dumma moffa som drar ned mig i byxan. Dumma moffa. Fast det är ju kul också att gå på stegen på marken. Ett, två, tre...

Autumn already?

2011-08-10T10:14:00.000+02:00

It is cold, raining, windy. Autumn approaching? Or just ordinary Swedish summer weather? Perhaps we have been accustomed to the lovely hot sun. Even if some people do complain about the hot weather. Can't understand them. My poor new knees don't like this weather. Not at all. But I'm trying to make them like it. By forcing them to walk, sit on a horse, work in the garden, do some excercise in the morning. Needless to say is that I deeply regret the operation.

As some people say, it is only a matter of the proper clothes. I know how to dress not to freeze and shiver from the cold. But what about my soul? You can't dress your soul, hurting from looking at a sky dressed in grey.

I'm thinking of champagne in lovely Provence sun. Celebrating the renovated Swedish shield maiden, standing in the garden of Les Hyères in Provence . We, my husband and I, did it. Mended her, repainted her and named her. Her name is Margareta af Svea Rike. A tribute to 14th Century queen Margareta as well as to my family. Both I and my mother are christened Margareta. According to cousin Colette, the maiden will look after us as our Guardian Angel in moments of crisis. And when the soul needs some comfort.

Sunny Days

2011-08-04T16:15:00.000+02:00

Two darlings in the same photo when globetrotter son Johan arrived from Malaysia. Meeting sweet little naughty Frankie. And later a meeting with great grandma in her garden. However our dog and her best friend had other things in mind. "This is my Teddy Bear!" And so they were fighting over the poor old bear. The winner of the game was young Ragna, one year old. I suppose that Foxy, three years old was feeling somewhat motherly against Ragna and let her have the bear.

Minnenas Symfoni

2011-07-29T20:16:00.000+02:00

Lika vacker sol i Sverige som i Provence. Och blommorna prunkar i min trädgård även om det som inte borde växa också blommar en masse. Gäller nu att anpassa sig till vardagstakterna även om minnet stundom invaderas av den vackraste provencalska bildsymfoni.

Jag och Foxy på bänk i centrala Villars

Bengt på promenad i byns gränder

Och så en liten ridtur uppe bland alptopparna vid Valberg

Tuffe Bengt på sin springare

En s k "exhibition" - Michels och Colettes böcker samt "Arvet" som jag är medförfattare till

The Sad Moment of Goodbye

2011-07-26T10:59:00.001+02:00

Tomorrow we are leaving lovely Provence. After a couple of weeks horsebackriding, painting he Swedish Madonna in the garden. Yes it is true. There is a sculpture of wood, transformed into a Swedish ancien lady. She was named Margaretha af Svea Rike during a ceremony with champagne.

Today we are taking a last tour around some of the closest villages.

The Margaretha af Svea Rike with cousin Colette below

Me helding a speech at July 14th in Villars-sur-Var, Provence. In French! Standing beside le maire and the vice maire

From Monkeys to Speeches in Provence

2011-07-15T16:44:00.000+02:00

Welcome to my blog, Belgium

Life is full of contrasts. A month ago I was taking care of monkeys in Malaysia and yesterday I held a speech here in Villars in Provence in French - yes, that's right - in French on July 14th of all dates in memory of revolution, French history, dead heroes and in my case memory of my French-Swedish family. My distant cousin Colette asked me to do it - to represent our Swedish-French family as she was occupied elsewhere. Of course we were singing the Marseillaise before it was my turn to speak. I was naturally feeling absorbed by French feelings and the athmosphere here in Provence. "Allons enfants de la patriiiiiieeeee...."

I have some photos - but another time

From Swedish Countrylife to the Mountains in Provence

2011-07-12T09:25:00.001+02:00

On our way. To catch the flight in Gothenburg with destination Nice and "our" village in Les Alpes Maritimes in Provence. Of course, our doggy Foxy will fly with us. Her first time. On our way to Gothenburg she sits in her new flight cage in order to get accustomed to life in a cage - poor thing. We have provided her with her teddy bear, water and snacks.

But we miss the lovely days at our cottage with family Hertz and especially little Frankie. Who really enjoyed the water, the small ants, the sun and in particular - the stones - the larger the better

Happy Days . . .

2011-07-08T09:40:00.000+02:00

Liten Frankie upplever stugsemesterns fröjder. Lite oroligt sitta i båten för första gången och så ett glatt smil när man är iland igen. Men bäst är nog att gå på promenad med morfar - ooops glömde byxan och morfar lånar kepsen. Och de små fötterna är bara. Men morfar tycker det är nyttigt att träna fossingarna i tid över sten, barr, myror och mossa.

Little baby Frankie experiences the wonders of a cottage-vacation. A bit scary to sit in the little skiff even if daddy is nearby. And a happy smile when at shore again. But the best thing is walking with grandpa - even without painties and shoes. And grandpa borrowing Frankies cap. Shame on you grandpa!

Sunshine over our little Cottage

2011-06-28T20:09:00.002+02:00

Καλώς ήλθατε στο blog μου, την Ελλάδα!

Summer in Sweden at our family cottage with a fantastic view of the lake. This is real summer with a generous sunshine and no wind. I'm dressed in the small shorts I bought in Malaysia, of course thinking of my son and his monkeys when I put them on. But we have wonderful company of little Foxy and even smaller little Ragna, only one year old. She is also a Finnish lapdog, just like Foxy. Everything is just lovely with one important exception. You can't swim in the lake. You can't even dip your toes in the lake. Because its freezing cold. I'm spoiled from swimming in the lovely warm water in Malaysia.

I will return to lovely Malaysia this autumn when the weather gets cooler, the rain heavier and the wind stronger.

Midsummer in the Eyes of Little Frankie

2011-06-25T16:09:00.002+02:00

歡迎台灣 (Welcome, Taiwan)

So nice to have full responsibility of baby Frankie without mommy and daddy interfering. All that fun we had with the horses on the ranch, when swimming in our little garden pool as well as kicking ball with doggy Foxy. To be honest - only little Frankie played in the pool - there was no place for granny and grandaddy. Especially not granddaddy.

Our little future cowboy didn't show any fear what-so-ever for the horses. No wonder as the horses he was acquainted with are real nice horses. The foal Totsie, the arabs Freckles and Domino as well as quarterhorses Bo and Pan.

Trött, öm och lycklig. . .

2011-06-22T14:42:00.002+02:00

Ja, så känner man sig efter tre timmar på Aylas hästrygg. Tillsammans med Bengan på Dominos fräkniga trygg. Inte så dumt det där att sticka iväg på en långtur med äkta hälften. Härliga galopper på små grusvägar, sköna, långsamma skritter på skogsstigar, hoppsan, skutt åt sidan, en fågel flaxade upp från några snår och - oj då där ligger ett rådjur och sover middag - bäst att ta det lugnt och hej hopp nu stack rådjuret in i skogen och vi kan lugnt fortsätta.

Några regndroppar - so what - på med tunna regnjackan och snart skiner solen igen. Härliga blomsterängar, gamla ruiner, spännande hästskuggor, och så en lång härlig uppförsbacke. Full gallopp - hänger du med Bengt? Sadelgjorden ordentligt fastspänd så du inte glider ned och måste inta indianställning som en annan gång?

Hemma i trädgården igen . . .

2011-06-17T09:50:00.000+02:00

Övergår till svensk text i bloggen. Känns lite mer relevant nu när jag är på hemmaplan igen - även om jag har utländska läsare. Så här i infektionssjukdomens efterdyningar ägnar jag mig med kraft åt hästar och trädgård. Efter härlig ridtur på kära, pigga Ayla är det dags för min privata trädgårdsvandring. För mig är det blommor lite mer åt det vilda hållet som gäller, blandat med några planterade liljor och rododendron.

gul lilja

blandad kompott med paradisbuske i bakgrunden och köpeblommor upphängda

iris

halvvissen rododendron med inslag av liljor och prästkragar

Back from the Islands . . .

2011-06-13T14:00:00.003+02:00

saya nasib buruk biasa / "my usual bad luck".

Why? What happened?
I had som cases of bad stomach already at the island, got a bit worse in KL, but was allright flying home. Although I didn't eat neither dinner nor breakfast on the flight. However, first day at home i got fever, which got worse and I found myself in hospital. Doctors trying to analyze the bacteria I got - somewhere along the road on our travels.

So - in the future - a good advice is to check your vaccinations. Better one shot too many than one too few.

I still miss the islands, the beauty, the colours, the people, my "cujus" (grandchildren ie monkeybabies), the tours with the boats. And in memory I attach the pictures below. But before leaving we gave our promise. We'll be back in Octobre.

One of the nice diving instructors, a Danish girl

My truly

What a Big City . . .

2011-06-08T11:42:00.002+02:00

Went by ferry from Alualu in the big Island in Perhentian to Kota Besut, where we had some lunch while the taxi driver patiently waited for us, before going to Kota Bahru where we took a flight to KL.

Well, the fact is that I did take some pictures in KL. From our hotel window. At a nice hotel, Piccolo, right in the Golden Triangle, Biantang Road, where most the shops and restaurants are. Close to China Town. To be recommended. We booked two nights and half a day since our flight doesn't leave until 23.55 tonight. Nice weather accompanying our flight. Thunder and lightings.

Hot, Sweaty Walks in KL

2011-06-07T08:06:00.001+02:00

Longing back to sweet Perhenthian. I could die for a swim in the ocean now. After walking, walking, around the Golden Triangel in KL. Shopping in China Town and in Gallerias more walking and more shopping. I thing we have covered all gifts by now.
- Hello, young man, the shopowners are shouting after Bengt.
Like he should believe them. When they are calling young girl after me it's like they tell me that I'm really old. Otherwise they wouldn't try to humor me.

I didn't feel like taking a photo of the city. Instead I attach an old photo of me paddling a canoe outside Tahiti, well some years ago...

Once upon a time . . .

Another Jungle Trekking

2011-06-04T15:18:00.001+02:00

ようこそ日本

Only two days left

which means trying to do it all over again, ie jungle trekking, swimming, snorkling, playing with the monkeys.

However, as I've quit my job I do have time to return soon. Depending on money of course. Who wouldn't when it is about spending days in a paradise. It's a blessing never to be cold, always a sun shining, never having to dress in more than a singlet, a pair of shorts or a simple dress.

me and Cheemek

Gigantic lizard - ugly bastard

A big yawn, little Ricky. It is time to go to bed

ordinary-sized lizard

Bengt admiring the tree-tops

Walking along the beach . . .

2011-06-03T06:55:00.002+02:00

So nice just to walk along the beach, sometimes with your feet in the water, cooling them and then back on the warm, soft beach again. Well, I'm not alone. There are all nationalities around me, mostly asians, sunbathing, swimming, playing, reading, eating, drinking, kissing and whatever else activities, possible on the beach. Even though the beach isn't exactly crowded it would naturally be wonderful to have the beach for myself. Just you, the beach, the water, the sun and some palms along your beachside. But it is also wonderful to discover sweet little kids playing in the water or the sand. Perhaps, me having a little grand-son, has made me more kid-loving than before. Of course I loved my own kids - but since - I haven't really noticed them as much as now when I have little sweet Frankie-boy, 17 months.

Now my playtime is over. Back to monkey-duty and then some reception-duty.

Monkey Duty

2011-05-31T04:28:00.003+02:00

Glad you joined my Blog, Australia!

Welcome Netherlands!!!
It seems like I have to continue writing in English as I have some international readers. Even though some might be Swedes living abroad?

Well, I thought I was going on holiday at my son's and his girlfriends divingcentre in Malaysia. And now I see myself struggling, working almost all day long. In the morning monkey-duty. That means sweeping the floor in the big monkeycage, giving them breakfast which I serve on a plate on my lap in order to make them more comfortable with me. They sit on my knees and chew their food. Later in the morning I take them out for a walk, which sometimes is difficult as they are not like dogs, jumping out of happiness when I'm bringing the leashes. Then it is mealtime again for the monkey-babies. In the afternoon I'm off to the reception, helping out a for couple of hours. Not an easy thing to do, trying to decipher what the waiters have written on the slips, when it is time for the customers to pay. Of course, being in the reception also means having to answer all sorts of questions you don't know anything about, looking at the booking-system in the computer whether any cabins are free, answering the phone etc....

Beautiful snorkling
But, believe me or not - it is fun. Almost. Not cleaning the cage, though. And yesterday we had time for a little outing. I and Bengt went with a couple of guests to some beautiful small islands far out in the Chineese Sea for snorkling. There were indeed a lot amount of fish. Two of the pictures below show a swarm of fish just at the place where I throw a piece of bread. It is impossible to describe the wonderful coloours of the fish. Black and white, yellow, yellow with blue stripes, blue with yellow stripes, black, whitish and some small bluestriped ugly things that sort of bit me, wanted to have a little bit of human taste. Some of the guests discovered an enormous eel with a big, big bite that easily could swallow you. I wasn't sorry not to have seen it.

Danger in the Jungle

2011-05-29T07:47:00.001+02:00

...at least for two little baby monkeys. Johan and I went for a walk today with Ricky riding on top of Johan's head as usual and me having a lead on little Cheemek, who preferred to walk.
- Take care, Johan suddenly cried when we are crossing a creek.
I made Cheemek jump up on my shoulder in the same moment as I discovered a big, ugly lizard, about close to one metre. We continued our walk, I let Cheemek walk on her own small feet again and Ricky was as usual not moving from "daddy's" head.

Some terrible shrieks in the trees above us. Cheemek started to run up a palmtree.
- Look out, there are big monkeys there, Johan shouted. They might attack us.
I swept Cheemek from the tree and tried to hide her on my breast, covering her with my hands. Johan did the same with Ricky.
- We'd better return, he said. They are really big monkeys and they don't like these little monkeys in their territory. They might kill them.

We went back the same way faster than I have walked in a long time, all the time holding on to our little babies.

Jungle Trekking

2011-05-27T15:05:00.001+02:00

Today we went over to the other side of the jungle - on a jungle path somewhat difficult to follow due to the last heavy monsoon rains. But I did it- and back again - in spite of my operated knees. But at the moment I feel really tired and wouldn't be able to walk from the cabin to the diving centre - about 50 metres. During our trekking we met some nice and some not-so-nice animals. One long green snake, so called Whip Snake, posionous, one flying squirrel and some lizards. One of them a giant lizard, but I didn't have the time to take a picture. Perhaps the same lizard who might have eaten poor little Awang Axel.

Monkey Shampoo
The evening I spent with the monkeys. I went into the shower with Cheekmek in order to clean and shampoo her. I had a nice summerdress on. Unfortunately. Consequently I was as wet as the poor little maquis. I used a real nice shampoo, I bought at the hairdresser Idun in Karlstad. I have to tell them that their expensive quality shampoo is really good - especially for monkeys. Her fur is shining. I hope she appreciates it. Well, talking about hairstyle. You cant't have anyh ere. Not when you are spending part of the day in the sea and part of the day your head is used as a restingplace for the monkeys.

Life goes on in the Jungle and at the Beach

2011-05-26T04:45:00.000+02:00

Hot, sweaty but nice. For somebody who hates the cold, the ice and the snow. We are exploring jungle an beaches and - how wonderful - a wild monkey family. Not short-tailed macaws (maqaws?) like the monkeys at the diving centre. But long-tailed macaws. They are dark brown and more frequent than the shorttailed ones.

We are planning to go out in a canoe today. Should be nice. Some fresh warm winds. We might paddle to Shark Point and go snorkling there, looking for sharks naturally - hence the name.

Funny thing .... as well as a good thing is that I eat less and less. Too hot to eat - and hopefully I will lose a couple of pounds

Proof. We have been in the jungle

Longtailed maqaw

Snorklare lever farligt

2011-05-24T09:26:00.009+02:00

Idag är vi ett stort internationellt gäng som åker ut för att snorkla. Får se nu...vår guide är Paolo från Brasilien, båtfolket är två killar från Malaysia, jag och Bengt är fortfarande svenskar, ett par från Frankrike, en tjej från Kina och så ett par från Pakistan. Det blir ett misch-masch mellan franska och engelska när vi konverserar.

Vid första snorkelstoppet stoppar jag in mina knöliga fötter i ett par simfötter och trär dykglasögon över huvudet och - vad heter det - plastade munstycket i munnen - så biter jag till. Sätter mig sedan på relingen och svänger över mina långa plastiga fötter. Hasar mig längre ut på kanten .. och så ... häver jag mig i. Plums. Plums, plums låter det av alla andra som hoppar i med sina långa plastfötter, plutande munnar runt munstycken och dolda bakom stora plastglasögon. Akta er fiskar - här kommer gänget!

-Vi simmar ut mot det där revet, säger Bengan och pekar mot några klippor som ligger lite för sig själva i mitten av farleden.

Vi drar iväg. Och snart är jag totalt ensam. Av Bengt ser jag inte ett spår. Men jag stirrar ner mot djupet och är fascinerad av allt som rör sig. Stora fiskar, små fiskar, några blågulröda, andra blåa med gula ränder, några långa, gråa med en fena rakt upp. Hoppsan det måste vara hajar. De ska vara ofarliga här. Säger de. Jag fortsätter, njuter av att paddla med mina opererade ben i det varma vattnet, lugnt och smidigt, känner mig frisk, vig, smal, vacker, där jag glider fram över djupet. Kanske bäst att kolla var jag är - om jag kommit fram till de där klipporna.

Jag tittar upp. Och är totalt vilsen. Klipporna ligger inte framför mig som de borde utan långt bakom mig. Men var är dykbåten? Ser den inte. Bäst att ta sig tillbaka. Jag ordnar glasögon och biter om munstycket och stoppar ner huvudet igen och försöker ta mig tillbaka. Men det går inte. En jäkla stark ström emot mig. Inte undra på att jag kom så långt åt fel håll. Men jag måste tillbaka. Försöker simma på men jag kommer ju ingenstans. Känner lite panik - är det så här det ska sluta - att jag drunknar . Nix - ta det lugnt Karin, ingen panik, ta dig in emot land. Jag tittar upp. Och bedömer avståndet till närmaste land, klipporna rakt höger om mig. Och långt där borta ligger det där förbaskade revet som Bengt tyckte vi skulle simma till. Var är han nu, förresten? Borde inte han ha sett till att jag kom rätt. Bara lämnar mig så här. Skitgubbe!. Jag sticker ner huvudet igen, men jäklar, saltvatten sipprar in bakom masken så jag får kallsupar och håller på att storkna. Sticker upp huvudet igen och trampar vatten med mina plastfötter medan jag försöker ordna mask och munstycke. Så ner med huvudet och paddlar med benen i riktning mot klipporna. Kämpar mot strömmen, har ont i mina knän, benen känns så förbaskat trötta, men här är en stor sten, ut med handen, grip, jäklar når den inte, ett par tag till med benen och så - grip. Jag griper om stenen och segar mig in mot land, griper om klippkant efter klippkant, tills jag till sist kan hasa mig upp på en sten och hämta andan. Hjärtat bultar som en - just det - som en stånghammare. Har läst det någonstans och nu först känner jag att det stämmer. Vad en stånghammare nu är för något. Får se nu. Var är jag? Långt därborta ligger båten. Jag har kommit ur den värsta strömfåran. Jag ser till att glasögon sitter tätt och sätter igång igen. Men måste pusta ut ytterligare ett par gånger vid ett par klippor innan jag tar mig ut från land i riktning mot båten. Långt om länge når jag den, kämpar för att få av mig plastfötterna, häver upp dem över relingen och ska klättra upp för lejdaren. Nix, sista steget är för långt upp. Jag klarar inte av att knäa med mina plast- och stålknän.
- Du får inte stå på knäna, sa' min sjukgymnast.
Jag lägger mig bakåt och sätter upp fötterna på steget och böjer mig som en fällkniv framåt och griper tag i nästa steg med händerna - och därefter segar jag mig upp - steg för steg - tills jag kan ta tag i en stång som går från relingen upp till solskyddet.

Men var är Bengan? Alla är ombord utom honom. Kanske han också hamnat i strömfåran. Jag hojtar till Paolo att jag tror att min man ha problem. Han stirrar - liksom alla andra ombord stirrar - bort mot revet. Där någonstans kan han vara. Till slut ser jag ett par magra, vita armar sticka upp. Det ser ut som om armarna viftar. Det typiska dyktecknet för "jag är i nöd - jag behöver hjälp! Paolo dyker raskt ned i spa't och krålar snabbt bort till de viftande, smala, vita armarna, som otvetydigt hör till min lagvigde. Men vad pysslar han med - nu ser jag att han simmar baklänges och att armarna är en del av simstilen. Och Paolo som tror att gubben håller på att drunkna. Så pinsamt. Snart har Paolo nått fram till min "nödställde" make och simmar bredvid honom medan maken fortsätter sitt baklängessim. När han kommit ombord frågar jag honom om han inser att Paolo trott att han viftade på hjälp.
- Nej, jag simmade bara. Det gick bäst att simma bakåt med armarna.
- Men det såg ut som om du viftade på hjälp. När du sträckte upp armarna mot himlen.
- Nej, jag simmade.
- Nej, du sträckte upp armarna.

Vi kom hem oskadda - efter ytterligare två snorkelstopp i lite lugnare vatten.

sett från dykcentrets restaurang

Johan med lilla Cheekmek

Värme, charmiga markattor, snorkling och bad

2011-05-23T10:22:00.001+02:00

Det droppar svett från pannan, ned längs näsan, längs kinderna, händerna är fuktiga och svårt att hantera tangentbordet. Men det är den temperatur, som passar mig. Långt bättre än att gå klädd i termobyxor, fleecejacka + dunjacka, kängor, halsduk och mössa. Och ändå frysa. Så mycket bättre att svettas lite i en tunn sommarklänning som jag snabbt kan skala av mig för att simma i ljummet vatten. Lika ljummet som i varmvattenbassängen på sjukhuset där jag tränade mina knän.

Fast jag är rädd att mina knän får lite väl mycket träning nu. Snorkling två gånger i går, lite kämpigt simma mot vågor tillbaka till båten med klumpiga fenor på fötterna, branta trappor för att komma upp till Ricki och Cheemek, promenader på djungelstigar. Inte så underligt att högra knät ger små smärtimpulser.
- Synd att jag glömde knäskydd, säger jag till Bengt.
- Ja, varför tog du inte med det, undrar han.
- Vill inte ha för mycket packning.

Men faktum är att jag har för mycket packning med mig. Hade räckt med en tunn skjorta i stället för tre, två linnen istället för fyra, en t-shirt i stället för tre, en kjol i stället för tre eftersom jag har två tunna solklänningar, ett par korta shorts, ett par trekvartsbyxor och ett par långbyxor med. Och vad sjutton ska jag ha ett par finsandaler till när jag mest kliver på sanstränder och djungelstigar? Möjligen några dagar i KL, men hur mycket byten behöver jag ha för det?

Och till Bengans stora sorg, eftersom det är han som måste bära, så köpte jag tre böcker på vägen fast vi tog med fyra olästa hemifrån. Här finns ett helt bibliotek.

Apor och apvandring

Jag kämpade i över en timme för att få Chekmek att komma till mig i stora buren (halva Johans och Aris sovrum avdelat med ett heltäckande stängsel. Hon studsade runt i buren, upp på grenar, upp i taket, längs väggar, till fönster - och till slut satte hon sig nära mig och jag böjde mig fram och lyckades få ett grepp om henne. Något hon inte riktigt var med på och bajsade på mig för att hämnas.
- Ta med bebiservetter, hojtar Johan en trappa ned.
Och jag kliver sakta ned för de trapporna med bajsande, tjattrande apa och bebiservetter.

Monkeybusiness

2011-05-22T07:17:00.000+02:00

Spending some time with newfound friends, baby monkeys Ricki and Cheekmek. They are the adopted babies of son Johan and his girlfriend Ari. The had another monkey, poor Alex, who ran away into the jungle, possibly eaten by a big lizzard. Poor thing.

The family lives in the Perenthian Islands in Malaysia during high season, that is now. Lovely weather, hot water and nice people. We are lazy, but at least I've cleaned the babies room today.

Guldklocka, Malaysia och Snitselbana i skogen . . .

2011-05-17T14:30:00.002+02:00

....mums, skön och go' i hela kroppen efter ett par timmars härlig ridtur i skog och mark tillsammans med min lagvigde. Att man kan må så gott. Trots envisa snuvan. Min man som red bakom mig och Ayla trodde att jag la' ut snitselspår eftersom vita pappersnäsdukar flög ur fickan under en lång galopp. Så utan näsdukar blev det att gå över till så kallade "Göteborgare". Ni som inte vet vad det är kan slå upp det. Så mycket kan jag skriva att det inte lämpar sig att göra dem inomhus.

Ock så har jag fått ett brev från rektor herself. Som bjuder mig på fin lunch med utdelning av guldklockor. För oss som inte lyckades hitta andra jobb på 25 år :-) I rättvisans namn handlar det om samtliga tjänster i staten Sveas regi. Inte bara Karlstads universitet. Undrar vad en guldklocka kan vara värd? En resa till Malaysia tur och retur? Undrar hur många guldklockor man själv skulle ha kunnat köpa om jag hade fått den där extra lönehöjningen - eller de där extra lönehöjningarna - som liksom inte blev till på grund av alla omorganisationer och chefsbyten? Nej, nu ska jag inte vara sån. Jättesnällt att få en guldklocka. Och ett brev med originalunderskrift av rektorn. Jag bugar - oops - niger förstås.

Johan och Ari njuter av sjölivet

Om två dagar reser vi. Först med bil till goda vänner på landet utanför Göteborg där Foxy ska få tillbringa tre veckor tillsammans med en kattkompis, en katt som inte vill vara kompis och ett antal får som förmodligen inte heller vill vara kompisar. Men hon får det bra. Och så flyger vi till Kuala Lumpur via London. Hem flyger vi via Amsterdam. Lyckades få billiga biljetter tack vare Mr Jet. Väl framme i KL tar vi in på förbokat hotell vid flygplatsen och dagen därpå med förbokat inrikesplan upp till nordöstra Malaysia, där det blir taxi och sedan båt ut till Perenthian. Där liten bungalow nere vid stranden väntar. Tillsammans med son, sontjej och förhoppningsvis någon liten apa.

Nu gäller det att packa förståndigt. Inte det där extra som kan vara bra att ha.

This awful Cold of Mine . . .

2011-05-13T19:27:00.006+02:00

Much as I love little Frankie-boy, I do not love the cold he gave me. I'm not used to having a cold. I usually break a bone somewhere in my body or have an operation. Not just sick. Having my nose running, throat aching, my head aching, in fact all my body aching, coughing, my new knees aching even more than they use to. I didn't know there were so many parts in the body being able to master such aching. But it is only to look forward - perhaps I feel better tomorrow - or the next day.

My husband has left me. Yes, because of the cold.
- I don't want your sickness, he says.
So much for our love and promises when we got married. "In sickness and in health"

Well, to be honest, he just moved to another room, another bed. And my deceitful dog followed him. Sleeping with him. How can she. Leaving me all alone!

The most important is that I must be well next Thursday, when we are leaving for Malaysia and Johan and Ari - and hopefully one of their monkeys - if the female one hasn't followed her mates example and is also a fugitive in the island's jungle.

I'm too sick to enjoy my garden and all the flowers. Meanwhile I'm enjoying the flowers I encountered in lovely Provence beginning of April - in sweet idyllic little Villars-sur-Var. Of course we are heading for this lovely place later in the summer - in time for celebrating July 14th of course. When we will be singing La Marseillaise with our cousins.

"Allons enfants de la patrie, le jour de gloire est arrivé! Countre nous de la tyrannie, L'entendart sangland est levé . . ."

Perhaps we Swedes should sing this song ourselves - against the tyranny of Mr Reinfeldt and his Associates -against his taking from the poor - giving to the rich. Under the new slogans justice, care, solidarity and "the new working line". Slogans Mr Reinfeldt borrowed from the Social Democrats, apparently without knowing their basic meanings.

April flowers in Villars

Konsumentacceptans

2011-05-10T17:25:00.002+02:00

Jag skriver det en gång till. "Konsumentacceptans". Ja, just så var det en minister som uttryckte sig. Kommer inte ihåg exakt vem det var. Och vad det handlade om. Mer än någon produkt som måste gillas av oss konsumenter. Om man ska uttrycka sig på ren svenska. Förmodligen var det en moderat som uttalade sig. De är förtjusta i nya ord - inte bara de ord och uttryck som de stulit, förlåt - lånat av sina opponenter. Som arbetslinjen, solidaritet, omsorg och rättvisa.

Detta med moderaternas nya begrepp och sanningar. En sanning kan ju vara sanning på många sätt. Sanningen om de nya uttrycken och de "lånade" uttrycken. Och vilken sanning de står för. Det gäller för mottagaren att acceptera det som sanning, beroende på vem mottagaren och leverantören är. Väljaracceptans kanske man kan säga. Moderaterna har ju en klar arbetslinje, de är solidariska och rättvisa i fördelningen av skatter. Deras omsorg om sina egna är rörande. I den värld som de ser och som de lever i. Förmodligen ser de inte utanförskaparna, eftersom det är ju de själva som skapat ordet utanförskap och dessutom skapat fler utanförskapare som hamnat så långt borta att de blivit osynliga.

Ovan har jag skrivit moderaterna - trots att det är alliansen som sitter i regeringsställning. Men eftersom de små partierna fp, cp och kd är så små att de på egen hand skulle ha försvunnit (i utanförskap) så räknar jag inte med dem.

Jag väntar med spänning på beslut om att moderaternas bidragsgivare måste uppge hur mycket de bidrar med. Det måste ju finnas rättvisa bland bidragstagare - eller hur Fredrik - du som är så mån om rättvisa nu för tiden. Jag undrar varför Fredrik inte vill att bidragen ska vara synliga? Det kan väl aldrig vara så att skillnaden är så hög mellan de olika partiernas bidragsgivare att det kan förete sig orättvist?

Nej, tacka vet jag en annan gubbe än sammetsögde Reinfeldt. Och den gubben är mycket, mycket liten, har stora mörkblå ögon och har ännu inte lärt sig att ljuga, luras eller behandla sina medmänniskor orättvist. Måtte han förbli lika oskuldsfull ...

En dag med Frankie

2011-05-09T09:12:00.001+02:00

Lycka att träffa sitt lilla barnbarn. Och då gäller det att hänga med; fågel, fisk och mittemellan. Fisk gick inte så bra. Försökte sitta på knäna och leka med Frankie. Och det sket sig. Jag kom inte upp. Fick hasa mig till en soffa och efter flera försök till sist sega mig upp. Jäkla knä - jag som tycker att det är så bra. Men detta med golvaktiviteter är ingenting för mig. Såvida jag inte kommer på några komma-upp-knep.

Just nu har barnvakten satt igång. Barnprogram alltså. Och lille Plutten - för tillfället lite småtrött, snorig och ledsen - har satt sig till ro på sköna TV-kudden. Medan mamman åkt iväg till jobbet på tidningen, pappan jobbar med datorn och mormor likaså.

Bilden nedan är tagen i Nice för en månad sedan. En lysande glad gutt i franska vår-solen.

Another Day

2011-05-08T12:36:00.001+02:00

Hi,

I'm travelling. On a train. To Stockholm in order to see my little Frankie, my grandson. And of course his parents. The train is crowded and I wish I could rest my poor knee somehow. But it is impossible. I couldn't possibly rest my leg in my neighbour's knee.

I don't know what to write. Well, I just read a journal about TV-program leader Ola Lindholm and the accusations against him. I read his blogg and I'm so sorry for him. Media, especially Expressen, has judged him beforehand and obviously been harassing him and his family. In spite of that it might not be true that Mr Lindholm really has used any form of narcotics.

I also read about Barak Obama and his decision to assassinate bin Ladin instead of arresting him. Which they should have done. In order to show the world how democrats do. Instead of trying to gain points. And now the Americans plan to leave Afghanistan - after all - the reason for former president Bush to start his war in Afghanistan was to search for bin Ladin. The main reason never was to help the people, to help the girls being able to go to school. There are already organizations doing that. Like the Afghan Committée, doing a tremendeous job. So now there is no reason for the Swedes to remain. Is there?

The sun is shining and I and my train-neighbour are busy with our computers. Have to buy me a smaller one, one for travelling. Can't understand all those years travelling without a computer. I'm sorry, but I'm sure that I've been "computerized" or whatever the word is.

Bye for now . . .

Ett ord säger så mycket . . .

2011-05-06T16:28:00.002+02:00

... och många ord säger så rysligt mycket mer.

"Det jag tycker är svårt att ta till mig - om man har uppfattningen att mandatet är kvar, uppdraget inte slutfört, men vi har tröttnat på att ta ansvar, någon annan får ta över. Det tycker jag inte riktigt rimmar med svenska traditioner..." säger statsminister Fredrik Reinfeldt apropå förlängning av insatsen med Gripenplan i Libyen. (Ref VF 6 maj)

Reinfeldts uttalande kan verka sympatiskt. Om man ser till själva sakfrågan - svenska insatsen i Libyen och ett stöd för libyernas frihetssträvan. I det här fallet med Natos hjälp. I synnerhet som Gadaffi inte är en person det går att föra samtal med och som är i full färd med att döda sina landsmän.

Men - det jag vänder mig emot är statsministerns strävan att vara lojal gentemot Nato, att vilja ge Sverige en internationell roll i kampen för frihetssträvan och byggande av nya demokratier, samtidigt som han skickar sina egna sjuka landsmän ut ur vårt svenska trygghetssystem i denna, den bästa av världar. I min uppfattning - om man ser hans tjusiga uttalande i överförd betydelse - har Reinfeldt "ett mandat att värna om våra sjuka, men innan detta uppdrag är slutfört har han genom de stenhårda, fyrkantiga försäkringsreglerna sett till att han inte vill ta något ansvar för svårt långtidssjuka, att någon annan får ta över. Vilket kanske inte riktigt rimmar med svenska traditioner.

Så en annan sak - apropå ordens betydelse. Det är journalistens uppdrag att förmedla nyheter. Men om nyheter förmedlas i en dålig text, med bristande känsla för språket, missar man nyheten och ser bara orden. Jag ger ett exempel från dagens tidning:

"Det kommer hända många roliga saker. Guldregnet som vi kommer bjuda på i kväll där vi kommer kasta ut massor av presentkort, kommer dra mycket folk, säger hon och pekar mot det övre planet där de kommer stå när guldpengarna ska hävas ner över folkmassan."

Var är "infititiv-att'en" och var är "komma-tecken"? Och alla dessa "kommer". Förstår inte varför inte nyhetschefen reagerar.

Visserligen ska språket utvecklas - men inte till vilken grad som helst. Just detta - att skippa infinitiv-att -gör texten svårläst och tyvärr förekommer den här missen alltför ofta.

Alla dessa Vovvar - All these doggies . . .

2011-05-04T16:55:00.000+02:00

Kaj o Bobbys Pensionat

Denna vecka har vi hundpensionat. Med fyra rufsiga, halvvilda, glada, hungriga och aktiva lapphundar. Vid namn Foxy förstås, Laika, Tessa och Lupsu. Vår egen Foxy är den vackra hunden som gömmer sig bakom nallen längst bak. Undrar hur många kilo vi går ner av minst tre långa hundpromenader om dagen. Då jag tar två och Bengan två. Och hoppas att vi inte ska möta några andra hundar under vår promenad.

Jag läste något så sorgligt i tidningen i morse. En kvinna hade hittats död tillsammans med sin hund i en gödselbrunn någonstans i Västergötland. Förmodligen hade hennes hund ramlat ned i brunnen och kvinnan försökte rädda den. Ytterligare en hund satt ensam i en bil på platsen. Enligt en polisman är det nästan omöjligt att ta sig upp ur brunnen om man hamnar där.

Spring Snow...

2011-05-03T14:09:00.003+02:00

Nice! Another country visiting my humble blog. Welcome Croatia!
"Dobrodošli Hrvatska!"

- Lovely May, welcome....my husband sings this morning with his throaty voice. When he is looking out of the window and finds the garden covered in white. Yes, in white. White like snow. And it is snow. May 3rd.
It is just awful walking the dogs this morning. Not only one dog - our lovely Foxy - but four dogs. The three guest doggys belonging to a friend. And it is freezing outside. So, I'm "biting in the sour apple" as we say in Sweden, dress myself in two sweaters, one winterjacket, a warm scarf, jeans and gloves. And still I'm cold. Ice cold.
My poor flowers, covered with snowflakes. Cold, icy, whity flakes

Teknik och Tak och flygande fjäskiga Foxy!

2011-05-02T11:58:00.001+02:00

Vi har nästan blivit med stadsnät. Och nytt bredband. Och IP-telefoni. Och Reuter. Och telefonbox. Så nu gäller det att koppla samman allt detta. Och hoppas på lite billigare elektronik. Nu när vi har skilt oss från mastodonten Telia, både när det gäller mobilt bredband och telefoni. Av någon anledning har Telia smyghöjt kostnaden för det mobila bredbandet - och missat informera om att det finns billigare alternativ. Nya valet för mobilt bredband blir Tele2.

Inte bara nytänkande när det gäller elektronik. Snart har vi skaffat ett nytt tak på huset också. Bäst passa på innan det händer något med Rot-avdraget.

Vad har hänt mer?
Jo, vi har köpt en flygbur till Foxy. Där hon ska sitta när vi flyger till vårt Provence. Tyvärr får vi skippa detta med bilen på tåget. De har höjt priset med nästan det dubbla. Och bensinpriset har också skjutit i höjden. Så det billigaste är faktiskt att flyga. Denna gång med City Airline från Landvetter. Foxy har givetvis provat buren. I djuraffären. Hon gick in och ut ur buren med värdighet. Och såg till att fjäska till sig några provbitar av affärens sortering av hundgodis. De var ganska hyggliga i affären. Vi fick hjul till buren utan extra kostnad. Hjul som annars kostar 400 kronor. Det var säkert fjäskiga Foxys förtjänst. Nu kan vi tuta och köra flygbur mellan parkeringar och flyg. Huka er - andra flygresenärer - här kommer flygande Foxy!

No Politics Today

2011-04-29T15:59:00.001+02:00

Today I've been taking care of my well-being. Together with my husband. We went horse-backriding for three hours in lovely springsunshine. Cantering along dirt roads, walking slowly along paths in the forest - where birches nicely dressed in light green springcostume were greeting us. And the birdies were singing in choral.
- Tweweet, tweweet...

Little Ayla was as usual eager and preferred jumping the logs in the paths rather than walking over or around them. Bengt had the misfortune of falling off during a gallop - due to his saddle too loosely tightened. Not his fault. The horse Domino's fault. He flexed apparently his stomach when Bengt was saddling him. No, he wasn't hurt. A nice slowly fall. And up again. Here we are - "It's a long way to Tipperary..."

Me and sweet Ayla

Benny and the arab Domino

Israel bekänner färg

2011-04-28T10:06:00.001+02:00

Tack vare flera hemliga samtal med hjälp av Egypten, har Hamas och Fatah kommit överens om att bilda gemensam regering, låt vara en övergångsregering i väntan på parlaments- och presidentvalet nästa år. Äntligen förenas palestinierna - äntligen gör de gemensam sak för en framtida palestinskt nation. Splittrade palestinska fraktioner har ju visat sig vara ödesdigert. Liksom uppdelningen i Västbanken och Ghazaremsan.

Läs mer

Men . . . Israel surar. De gillar inte Hamas. Benjamin Netayahu vill bara prata med Fatah. En palestinsk enighet vill de absolut inte ha. "Hamas vill förgöra staten Israel", säger Netayahu. Har Israel över huvud taget försökt att föra samtal med Hamas? Utan provokationer som nya bostadsprojekt på ockuperad mark. Och raketer in i ghettot Ghazaremsan.

För Israel är givetvis splittring i det palestinska ledet av godo. I förhoppning om att palestinierna ska förgöra sig själva - med gott stöd av Israel. Israelerna är ju inte heller förtjusta i att Egypten gjorde sig av med tidigare presidenten och diktatorn Mubarak. Eller att Egypten stöder samarbetet mellan Hamas och Fatah. Nej...israelerna gillar överhuvudtaget inte de demokratiska tendenserna i sin omvärld. Vilket givetvis kan tydas som att Israel egentligen inte vill ha demokrati. Hur är det? Har Israel gett något uttryck av stöd för rebellerna i Libyen?

Dags för samtal på allvar. Mellan Fatah/Hamas och Israel. Någon gång måste eländet för palestinierna upphöra. Och någon gång måste Israel allvarligt tas i örat.

''Hallååå Obama! Hur är det med bidragen till Israel?

För övrigt anser jag att Coop och Pekås ska sluta sälja varor från Israel!!!

Willkommen, bienvue, welcome . . .

2011-04-26T13:18:00.001+02:00

Günaydın Türkiye and godmorgen Danmark!

Lovely, two new countries. Turkey and Denmark. I'm overwhelmed as they say in British English. Jolly good.

Well, what's happening here? The sun is warm, my knees are somewhat improving. I can use my bike - to a certain extent that is. Easier to sit on a horse than one a bike. I mean - on a bike it's up to me to use the legs if you know what I mean. And on a horse. . .

Easter is over and I'm glad. Back to normal again. Away with all the yellow tablecloths not really fitting in with my other housey colours (blue and white and pinkish). Away with feathers, yellow candles, yellow flowers and yellow sweet little chickens - and best of all - away with the dangerous candies.

Malaysia next. We have already the flight tickets. Going to see my Johan, lovely Ari and their little monkeygirlie. Should be two monkies but one of them left. After all the trouble with learning little Alex how to use the toilet. Currently he is somewhere in the jungle on the Perenthian Island, the poor little one. So sad. But he might be happy now. Having a lot of friends. And lots of fun. And no problems finding toilets.

Nice to know that one little bungalow is waiting for us. Somewhere along the beach. In lovely Perenthian.

Sprättig sprallig springare

2011-04-24T10:20:00.000+02:00

Min kära lilla Ayla. Första gången hon var ute på egen hand sedan barnledigheten. Så det gällde att inte sitta och sova i sadeln.

Skön, ganska lagom ritt första etappen - bort från ranchen - om man bortser från att hon skvätter till när hon ser brevlådor, vedhögar och en del andra farliga saker längs vår väg. Men så vänder vi hemåt - och då spritter det härligt i tjejens ben. Dans på sidan, galopp med framhovarna tjusigt spelande i luften och det värsta. En liten jäkla mops har sprungit efter oss utan att jag har den blekaste. Men Ayla märker det när den lilla hunden börjar gläfsa och nafsa efter hennes hasor. Hon spänner hela kroppen, ställer sig på bakhovarna och är på väg att rusa iväg när jag får ner henne och upptäcker den lilla skithunden. Det går bra även om mitt stackars hjärta klappar vilt. Jag antar att mina nya knän skulle klara ett fall - enligt doktorn - men jag vill inte pröva. Men jag sitter kvar - tack vare mina gamla ridmuskler.

Nu gäller det att tala om för tjejen att vi tar det lugnt på hemvägen. Så jag tar till alla knep. Ingen galopp direkt från skritt. Långsamt trav och sedan lugn galopp. Passar det inte damen blir det trav igen och sedan nytt försök - gärna bråka lite med att blanda höger och vänster galopp. Och aldrig hålla in henne med hjälp av tyglar utan enbart använda benen - utsträckta ben så saktar hon. Men hoppsan - där var en mystisk fågel bland träden. Ayla skvätter till - i sidled. Hoppsan - sitt kvar, Karin. Så där ja - nu är vi snart hemma.

Puuuuuh.

Todays Big Project

2011-04-22T19:31:00.000+02:00

I did it. A real Easter Pound Cake.

What is that? In Swedish it is "en äkta påsktårta"

The contents are cream, vanilla cream, some raspberry jam mixed with the cream and the top covered with chocolate-cream. And on top of that - small chicken made out of marzipan.

Why I made the effort - when little Frankie won't be here? My brother is coming together with two cake-loving boys.

However - as you might see - some of the chicken are colored with chocolate. The poor little ones almost drowned in the chocolate-sauce as the sauce was too thick. In spite of my efforts to clean them some of the chocolate remained. And if you didn't know they were chicken you would never know.

Happy Easter all of you

Påsken är här!

2011-04-21T10:45:00.001+02:00

Stackars lamm. Nu är det dags igen. Masslakt av de små liven för att serveras på dukade påskbord. Säkert blir många som läser detta förbannade på mig. Eftersom lamm har blivit en av huvudingredienserna på Svenssons påskbord. Trots att det finns så mycket annat gott att sätta på påskbordet.

En av många annonser:

Påskmat med lamm
Fisk på långfredag, lamm på påsklördag och buffé på söndag. Så kan maten varieras under den långa påskhelgen.

Det är också lätt att tycka om lammkött tack vare milda örtkryddor som timjan och rosmarin och starka smaker som vitlök och getost. Att äta lamm till påsk är en ganska ny tradition hos oss.

Kristina Williamsson, uppfödare från Öljersjö och producent av vårlamm, säger:
- Förr slaktades de flesta lammen under hösten. Nu för tiden går det att få svenskt lammkött hela året. Vårlammsproduktion är en dyr produktionsform. Kraftfodret är dyrt och man kan inte ha lammen på bete.

Margareta Thorgren, kommunikationsdirektör vid Scan, säger:
-Vi säljer allt svenskt lammkött vi kan få in och det räcker inte till alla. Under de senaste tio åren har den svenska konsumtionen av lammkött ökat med över 50 procent.

Hur är det med lammuppfödningen nu? Sverige är faktiskt världsledande på lammuppfödning inomhus. Ett lamm av fem får aldrig se solen under sitt korta liv - som kanske sträcker sig till fyra månader.

Det trista är att forskare vid SLU, Statens lantbruksuniversitet, menar att lammuppfödningen måste bli ännu effektivare. Eftersom intresset för lammuppfödning och efterfrågan på lamm ökar.

Jag tror inte att de flesta lammätare tänker på lammen som levande små krabater - utan helt enkelt som mat. Vi som varje sommar bor ett par veckor intill en hage i Provence - där de små ulliga liven lyckligt skuttar efter flocken - har lite svårare att se dem som mat.

Glad Påsk!

Inte bara politik

2011-04-17T19:20:00.000+02:00

Hej alla bloggvänner, hello blog friends, bon jour mes amis de blog, Guten Tag Blog freunden und freundinnen etc....

Nu har jag ägnat några bloggar åt politiska tankar och tugganden. Som om jag inte ägnar mitt tänkande åt annat. Men det gör jag förstås. Det är ju vår - nästan sommar. Idag har jag suttit i solen och solat mina stackars knän i shorts med lilla Foxy flämtande bredvid. Tills hon gav upp och la' sig i skuggan. Och så har jag skickat in ett bokmanus. Håll tummarna!!!! Nej, jag talar inte om vad boken heter. Bara att den är bra.

Mer då? I fredags var vi ute och red, min man och jag. Min kära busiga Ayla är på G igen efter sin barnledighet då hon tog hand om vackra Annie Get Your Gun. Javisst var hon pigg, jättepigg. Men isen var borta och mina knän kunde klara av några galopper. Hela två timmar var vi ute. Man mår alltid så himla bra efteråt. Känner att man tillhör de levandes skara igen. Okej ett par dagars lite extra ont i knä't kostar resan med häst - men det köper jag. Medan jag svär över doktorn.

Ser ni på Kennedy-serien? Undrar vem de bett skriva vissa historiska blänkar. Som Kuba-krisen. Jag kände liksom inte riktigt igen mig. Och jag har ju faktiskt pluggat statsvetenskap och till och med skrivit en uppsats om ämnet. Synd på en serie som skulle ha kunnat vara jättebra. Ämnet är ju intressant. Men gör man en serie som denna - om ett viktigt, märkligt skeende i vår världshistoria och om en otroligt intressant familj - ja, då ska storyn vara rätt och sann. Det är ju en dramatik som kunde ha orsakat ett tredje världskrig. Och den gode Jack Kennedy - visserligen har glorian hamnat lite på sned i serien pga av hans kvinnoaffärer - men att glorian passar på sned handlar ju om lite mer än det. Karl'n startade ju faktiskt Vietnamkriget.

Ooops, sorry, nu är jag där igen. Politik. Mitt i vårsolen. Men trots den sköna värmen så fortsätter eländet på vår eländiga jord.

Bye for now

För övrigt anser jag att Coop ska sluta sälja frukt från Israel. Som den Grapefrukt som nu ligger i fruktlådorna. Hur är det med varor från Kina? För att återgå till en av mina käpphästar.

Alliansen och Kina - vad har de gemensamt?

2011-04-14T16:15:00.000+02:00

Välkommen, Åland! Tervetuloa Ahvenanmaa!
Du är senaste läsarlandet av min blogg.

Så vad har då Alliansen och Kina gemensamt?
Tja, jag kan ju börja med att jag varken gillar Alliansens politik eller Kinas politik. Även om de storpolitiskt knappast har så mycket gemensamt. Mer än att de retar mig, att de saknar förståelse för den lilla människan, saknar lyhördhet och fullständigt struntar i vad omvärlden tycker.

Till Alliansens försvar kan jag inte kritisera dem för att bryta mot FN:s reglementen om Mänskliga Rättigheter, även om de i mitt sinne bryter mot etiska regler om mänskliga rättigheter i sin iver att bryta ned vår sociala välfärd och skuldbelägga människor som är sjuka, arbetslösa och pensionärer. Bara att kalla dem för "utanförskapet" visar ju vad de anser.

- Samhället ska präglas av små ekonomiska skillnader, säger Anders Borg rakt ut i TV-rutan den 13 april.

Det svaret är ganska kristallklart. Och visar med all önskvärd (icke önskvärd) tydlighet vad Alliansen anser om lika rättigheter i vår värld. Även om den gode Borg har gjort en felsägning. Han borde ha sagt "stora" ekonomiska skillnader. Eftersom det är detta som är faktum. Och som ändå mer tydliggörs vid femte! jobbskatteavdraget. Där de som tjänar mest givetvis får den största skattelättnaden och vissa - "utanförskapet" inte får någonting. Ooops, javisst. Pensionärerna ska få en hundralapp. Den gode Borg älskar dessutom att dra upp den lilla undersköterskan och den enorma skattelättnad som hon ska få. Han väljer att inte dra upp de stora vinnarna av skattelättnader, bonus och fallskärmar.

Nej, naturligtvis inte. Alliansen spärrar inte in oliktänkande.
Om man inte ser fattigdom och misär som en form av inspärrning. Som det är svårt att bli befriad från.

Däremot fortsätter Region Värmlands goda vän och samarbetspartner Kina i gamla fotspår. Förutom Hua Jia, som 2008 mottog Europaparlamentets Sacharovpris och människorättsjuristen Gao Zhisheng, som är försvunnen efter tortyr, har ännu en Kina-kritiker gripits. Denna gång är det konstnären och människorättsaktivisten Ai Weiwei.

Han fördes den 7 april bort av kinesisk gränspolis då han var på väg att resa till Hongkong.

Och hur är det på de kinesiska universiteten? Som svenska universitet så gärna vill samarbeta med. Där lever studenterna under ständigt politiskt tvång. Och skulle knappast idag klara av att skapa en liknande politisk manifestation som för 20 år sedan, som resulterade i massakern på Himmelska Fridens torg.

My Garden is waking up . . .

2011-04-12T14:51:00.000+02:00

Yesss! Even in my garden. There are flowers. I have evidence as seen below. In other words, there is hope. Life is returning. At least in my garden. Hopefully life will return even to my legs.

Wood Anemones

Yellow Crocus

Violet Crocus

доброе утро Россия

2011-04-11T09:01:00.000+02:00

Jag kan svära på att inte många förstår rubriken. Men det betyder faktiskt: "Godmorgon, Ryssland". Ryssland är den senaste läsaren av min blogg. Så det gäller att åtminstone ha någon artighetsfras klar. Det finns ett ypperligt översättningsprogram jag kan rekommendera för så gott som alla språk: http://translate.google.se

Att flyga med proteser
En liten återblick på min resa. Och mina plastiga stålknän. Ett par veckor efter operationen ringde jag ortopedkliniken och bad att få ett intyg på operationen. Att ha i beredskap inför kommande flygresor. Så jag inte skulle bli stoppad i säkerhetskontrollen.

- Nej, vi skriver inte sådana intyg längre, säger sekreteraren på mottagningen.
- Varför det? frågar jag.
- Det behövs inte.

Nehej. Så jag flög till Malaysia i höstas och det gick faktiskt bra. Även om det kändes otrevligt när det ringde, pep och tjöt i spärren. Och inte särskilt kul när nitisk personal vände och vred på mig för att kontrollera. Trots att de lätt kunde konstatera att det var bara knäna som tjöt.

Så flög jag till Nice i förra veckan. Dit gick det bra. Säkerhetspersonalen på Arlanda släppte igenom mina knän. Men så skulle jag tillbaka också. Och knäna tjöt som vanligt. En allvarlig fransk säkerhetskvinna med misstänksam uppsyn stoppade mig. Jag förklarade att jag hade konstgjorda knän gjorda av plast och stål.

- Medical paper? frågade hon.
- No, I haven't, svarar jag. Och tillägger att doktorn inte anser att det ska behövas.

Hon ser bister ut och utsätter mig för extra hård kontroll. Nästan som om hon vill hämnas för att jag inte har något intyg. Jag måste vända mig fram och tillbaka, åt ena sidan, åt andra sidan, och så runt igen. Konstigt att jag inte behövde stå på händerna också. Inte så kul att behöva mer eller mindre bli trakasserad för att man har opererat knäna.

Nu är det jag som kräver ett intyg. Om jag så ska skriva det själv och sedan stoppa det framför näsan på doktorn.

Grrrrr!

Vårsolen skiner i Karlstad me'

2011-04-10T10:29:00.000+02:00

Ett par krokus tittar upp i trädgården - en klunga gula och en klunga blålila. Sedan är det löv och mossa och vissna rosstjälkar. Men det kanske rättar till sig. Och solen skiner även i Karlstad - inte bara i Nice. Även om jag inte kan springa omkring i linne, shorts och clip-clop här precis. Men har i alla fall bytt till gympadojor och hängt dunjackan på vinden. Nu gäller träning av knä't som vilt protesterat mot ansträngningarna på resan - inte minst bärandet av en liten krabat på 13 kilo, alla trappor, trångt utrymme i flygplanet.

Nix, högra knä't vill inte bli bra. Får se vad nervkollen på onsdag kommer att säga. Något måste det ju vara. Kanske amputation blir sista utvägen. En benprotes har ju inga nerver :-)

Slutar inlägget för idag med några bilder från Nice. Frankie äter lunch, mormor på promenad på Promenade des Anglais med kille som vill gå åt sitt håll och så lycklig kille i solen

Vi ses snart igen!

2011-04-07T21:25:00.000+02:00

Hej då Nice!

I morgon flyger vi hem igen. Efter tre hektiska dagar i Nice med omnejd. Middagar med familjen, tur till landet, promenad i gamla staden. Synd att min gamla kompis åsnan Eddie inte stod i sin hage för att hälsa på mig. Men han har det säkert bra där han bor nu.

Allt bra utom trapporna i vårt hostell. Vi fick tredje våningen för att vi skulle få njuta av utsikten. Som i och för sig var formidabel. Men stackars mina knän att gå i alla dessa trappor. Ingen hiss. Och dessutom gå runt på gator.

Chère Colette et cher Michel et pauvre peur Patout
Nous avons eu quelques jours magnifiques en Nice- malgré le temps pressé. À bien tôt.

Bilden visar utsikten från Gilette, en liten by på västra sidan av floden Var, norr om Nice.

Bon Jour Nice...

2011-04-06T09:30:00.000+02:00

Nu är vi i charmiga hostel Villa Exupery med utsikt över hela Nice och Medelhavet. Lite spartanskt dock, men mysig miljö, stor rolig trädgård. Även om den är farlig med alla trappor för lille Frankie och mitt knä.

- Kan man bada nu, frågar Josefin i går kväll när vi äter middag med Colette, Michel, Marianne och Thierry.

Hennes fråga möts av ett hjärtligt skratt.
- No, no, c'est trop froid. Nej, nej, det är alldeles för kallt.

Idag ska vi ha picknick i Villars.
Voilà une journée dans la campagne.

Good Morning, Vietnam!

2011-04-03T18:12:00.000+02:00

Welcome to my blog, whoever you are from Vietnam!

Svensk vårblomma - som i ett exemplar kommit upp i vår rabatt

I'm tired of this cold, wet, foggy weather some people in this northern country call spring. Tomorrow we will leave for south of France for a couple of days. To visit my distante cousin Colette. Together with Josefin and little Frankie. His first visit to France and Nice.

Provence, je t'aime . . .

Bon Jour, France!
Demain nous sommes en route (en ciel) par avion pour visiter ma cousine distante en Nice. Bien-tôt nous nous revoyons, chère Colette et cher Michel. Avec le mignon, le petit François Alexandre.

Spring has arrived . . .

2011-04-01T13:41:00.002+02:00

I do believe. In Spring. At least in Sweden. In spite of our current government, breaking all our social safety nets. But hopefully there will be Spring also in Libya, as well as in Syria, Bahrain, Jemen and Palestine. And some other places. Another time without horror and killings. A new era.

So many questions without answers
When will people learn? When will people get rid of all dictators? And how is it possible for an insane person like Gadaffi to govern? And how is it possible for the insane to be let alone for such a long time? Although I'm a former peace activist I do wish for the Libyan opposition to be able to win against Gadaffi and his murderers. And in order to do so they need weapons. So where do I stand? And where do Nato and FN stand in this dilemma? They are not allowed to bring weapons to help the people. And without weapons the people might die. What is the best thing to do in order not to let the worst thing happen?