Vy från Gili Trawangan, en av öarna utanför Bali

Oct 22, 2016

Om bloggen Kajs Universe

Hej alla eventuella läsare!



Den här bloggen vilar - kanske för evigt om jag inte kommer på hur jag ska ta bort den.

Jag håller på med en ny hemsida: https://kajbranzell.wordpress.com, där jag tänker skriva om mitt författande.

Jag har även en författarsida på facebook: https://www.facebook.com/kajbranzellforfattare/ där jag presenterar mina böcker och vägarna till publicering.

Vi ses kanske!



Lev gott!

Kaj

Feb 23, 2014

Skrämmande rapporter inför fotbolls-VM i Qatar 2022

Inte bara Sotji och OS - nu kommer rapporter om dödstal för gästarbetarna inför VM i Qatar. Jag har plockat internetartiklar från SVD Sport, DN, som i sin tur hänvisar till rapporter från Amnesty och tidningen the Guardian

SVD Sport, februari 2014
Det har avslöjats att 44 gästarbetare dött i arbetsplatsolyckor inför fotbolls-VM i Qatar 2022. Det är en skam att det oljerika emiratet tilldelades mästerskapet. Fotboll är världens största idrott. Den rör och berör på flera olika sätt. I veckan blev det extra tydligt. Det finns cirka 1,2 miljoner gästarbetare i Qatar. Deras levnadsförhållanden är ofta mycket svåra.

Det var en skandal i sig att Qatar vann omröstningen 2010 om var fotbolls-VM ska spelas 2022. Det har senare framkommit uppgifter om att ledamöter i Fifa, det internationella fotbollförbundet, mutades med stora summor för att rösta på Qatar. Oljepengarna från emiratet ligger också bakom flera europeiska klubbars satsningar, exempelvis Paris Saint-Germain. Qatar Airways är också global huvudsponsor till FC Barcelona.
Fifa gör nu allt för att rädda sitt skinn. Det kan ju knappast ha kommit som en överraskning för ledamöterna när de gav Qatar VM att det är runt 50 grader varmt där på sommaren, men nu undersöks möjligheten att flytta mästerskapet till vintern i stället.

DN Sept 2013
Fackförbundet Byggnads ordförande tycker att utnyttjandet av byggnadsarbetarna i Qatar är fruktansvärt. Nu måste både de stora byggbolagen och FIFA ta itu med problemet menar han.
Johan Lindholm, ordförande för Byggnads, blir upprörd över behandlingen av byggnadsarbetarna som förbereder inför fotbolls-VM 2022. Om en och en halv vecka kommer Johan Lindholm att vara del av en delegation från den internationella byggnadsarbetarorganisationen BTI, som åker ner till Qatar för att titta närmare på förhållandena för de som jobbar med förberedelserna för fotbolls–VM. Förhoppningen är att man kan påverka de stora byggföretagen så att de ska ta ett större ansvar för sin verksamhet.
– Det gäller att få de stora bolagen att fatta att det här är viktiga frågor och att vi inte accepterar att människor får sätta livet till. Vi måste se till att de får upp ögonen för den här slavhandeln, säger Johan Lindholm.
Han anser att systemet med många underentreprenörer är en bidragande orsak till problemen och att de stora bolagen måste bli bättre på att ta ansvar för det som händer längre ner i entreprenörskedjan. I Norge och Finland finns det i dag regler som säger att byggföretagen måste se till att underentreprenörernas arbetare har schyssta villkor. Något han hoppas ska bli norm även på andra ställen i världen.
– Det är väldigt mycket entreprenörer och mindre företag som jobbar åt de stora bolagen. Ju längre ner man kommer i kedjan ju längre bort kommer man från lagar och regler.
Men det är inte bara byggbolagen som måste ta ett ansvar enligt Johan Lindholm. Från det internationella fotbollsförbundet (FIFA) har det varit väldigt mycket prat om hur varmt det kommer vara under mästerskapet men desto mindre fokus på förhållandena för arbetarna som bygger arenorna. En konstig prioritering enligt Johan Lindholm.
– FIFA kan inte bara prata väderlek och klimat när människor utsätts för det här. Det borde vara en självklarhet för FIFA att lägga sig i och ta ansvar. Det handlar om att stå upp för mänskliga rättigheter.
DN ekonomi nov 2013
Varje timme anländer 20 nya gästarbetare till Qatar, från låginkomstländer i Asien, för att arbeta på de enorma byggen som redan satts i gång inför fotbolls-VM 2022. DN hänvisar till Amnesty och tidningen Guardian nedan.
Amnesty beskriver i sin rapport hur arbetarna uttnyttjas och och misshandlas av hänsynslösa arbetsgivare. Gästarbetarna bor i överfulla förläggningar där avloppsvatten läcker in och där det ofta saknas rinnande vatten. Nepaleserna jobbar i 45-gradig värme12 timmar om dagen, sju dagar i veckan. Tvångsarbete och övergrepp hör till vardagen. Fler än tusen gästarbetare ska ha förts till sjukhus efter fallolyckor från hög höjd. Några ska ha avlidit, enligt rapporten. Gästarbetarna utsätts även för utpressning av sina arbetsgivare. Amnestys utsända beskriver hur gästarbetare tvingats skriva på papper om att de har fått betalt – trots att de inte fått det – för att få ut sina passhandlingar.
När ett företag fick ekonomiska problem övergavs 85 arbetare i en förläggning utan el och vatten. De var tvungna att ge upp alla anspråk på betalning för ett års arbete för att få lämna landet.
– Det är Fifa:s plikt att vara tydliga med att organisationen inte accepterar brott mot de mänskliga rättigheterna i byggprojekt som har anknytning till fotbolls-VM, säger Amnestys generalsekreterare Salil Shetty.
Guardian skriver att
m
ånga gästarbetare, som har växande skulder och som inte kan återvända hem, lever under stor psykisk stress på gränsen till att begå självmord. Diskriminering är vanlig, och en arbetsgivare talade om gästarbetarna som djur. Tidningen har avslöjat att dussintals nepalesiska gästarbetare avlidit under de senaste månaderna. Fackföreningar har varnat för att 4.000 gästarbetare ska omkomma i förberedelserna inför fotbolls-VM.
Löften från det internationella fotbollsförbundets ordförande Sepp Blater lugnar inte hjälporganisationerna. Utfästelserna om bättre villkor gäller endast de gästarbetare som bygger fotbollsarenor, och omfattar inte alla dem som utnyttjas när Qatar utvecklar sin infrastruktur. Sammanlagt har 382 nepaleser omkommit på två år. Officiella dokument visar att 185 nepalesiska gästarbetare omkom i Qatar under 2013, Dödstalen är med största sannolikhet mycket högre, än de 382 nepaleser som nu bekräftas ha omkommit på två år, eftersom gästarbetarna i Qatar även kommer från många andra länder än Nepal. Nepaleserna utgör en sjättedel av Qatars 2 miljoner gästarbetare. Ännu finns inga dödstal för dem som kommer från Indien, Pakistan och Sri Lanka.
De ny siffrorna ökar trycket på Fifa att kräva en rejäl förändring vad gäller byggnadsarbetarnas villkor inför fotbolls-VM i Qatar. Dödsorsaken uppges ofta vara hjärtattack för att dölja de verkliga dödsorsakarna, enligt organisationer som The Guardian har talat med. Varje timme anländer 20 nya gästarbetare till Qatar, från låginkomstländer i Asien, för att arbeta på de enorma byggen som redan satts i gång inför fotbolls-VM 2022.’
The Guardians utredning visar att några nepalesers lön hålls inne för att de inte ska rymma, andras pass har konfiskerats av arbetsgivarna. Och ett antal byggnadsarbetare har nekats fri tillgång till vatten i ökenhettan.
– Alla pratar om hettan för några hundra fotbollsspelare. Men ingen pratar om tusentals migranters slit under arbetspass som är åtta gånger längre än en fotbollsmatch, säger Umesh Upadhyaya, Nepals handelsunion.
Mer än hälften av dem som avled mellan 4 juni och 8 augusti dog av hjärtattack eller arbetsplatsolyckor. 27-årige Ram Kumar Mahara säger att när han klagade till arbetsgivaren på att arbetarna inte fick mat på 24 timmar, och efter tolv timmars arbetsdag, blev han utslängd utan lön och tvingades tigga mat av andra arbetare.
Det finns strikta regler för arbete i den extrema hettan och för att lönerna ska betalas ut utan förbehåll, säger Qatars arbetsmarknadsdepartement.


Nov 19, 2013

Klappret av trötta hovar ...

Jag hör det hela tiden. Klappret av hovar. Och jag lider med dem. De stackars små hästarna. Som jag inte förmår hjälpa. Så tappra där de i trav lydigt kämpar fram på gatorna med fradga runt mulen, dragande på kärror med alltför många tunga turister och väskor. Vackert dekorerade med tofsar och glittrande selar. Kanske så man inte ska titta alltför noga på vad som döljer sig under all grannlåten. Alltid i trav, aldrig i skritt, med kusken tutande för att gående och cyklister ska hålla undan. Klapper, klapper, klapper.

Många turister är godtrogna och ser inte blicken av smärta och trötthet, fradgan, ansträngningen. De vet inte att de små vackra hästarna sällan får dricka rent vatten utan bräckt vatten, saltblandat vatten. Inte alla hästar får äta hö, utan serveras ris. Och de lever heller inte länge. I tre år orkar de vackert dekorerade springa med de feta turisterna och deras bagage. Turister som borde se, tänka och förstå. Som hellre borde promenera och bära sitt eget bagage. Har de med för mycket får de väl skylla sig själva.

Jag har försökt prata med förarna. Men antingen förstår de inte, eller vill inte förstå. Jag har pratat med turister och många lyssnar och håller med och väljer att inte stiga upp i vagnen.
- I feel uncomfortable riding with the horses, säger en kvinna.
Men om hon känner det så, varför inte göra som hon känner. Inte behöva bli ombedd.

De stackars små hästarna som drar byggmaterial, varor till affärer, sopor mår ännu sämre, är ännu magrare. Att se en stackars mager häst där revbenen sticker ut stå hukande medan betongbitar efter betongbitar lastas på flaket. Och sedan tvingas trava till destinationen.

Nej, jag hör dem hela tiden. De små hovarna som travar fram. Klapper, klapper, klapper. Och mitt hjärta gråter.

Detta är sanningen om de små hästarna på Giles Islands utanför Bali, Indonesien. De ropar på hjälp. En organisation som försöker hjälpa med gratis veterinärvård och broschyrer är Eco Warrior, Eco Warrior.  I broschyren ber de turister att välja en häst som ser så frisk ut som möjligt.









Sep 29, 2013

Att skiljas är att dö en smula . . .

Det låter förstås fruktansvärt, att jag ska känna en sådan smärta när jag lämnar mitt hem i Provence. Men de blommor som jag föder upp är som mina barn, de lever och behöver mig. Och nu överger jag dem. Mitt nya olivträd, kommer det att klara sig i vinter? Den trädgård som i våras var ödslig, igenvuxen, torr och trist har nu förvandlats till en vacker oas där bougainvillas i lilla och orange och sprakande röda, vita och rosa oleander har satt sina rötter. Pelargonen har nya rosa knoppar att visa upp, alla tagetes har de facto blommat upp sedan vi återkom för ett par veckor sedan, nya buskrosor i rosa och rött tycks frodas tillsammans med nyplanterad lavendel. Nu har även fjärilar i regnbågens alla färger hittat vår trädgård och prövar att vila på färgglada kronblad. Kanske de blir lite ängsliga över vår lilla hare som trivs bra bland färgglada marktäckare i orange, gult och rött. Och på vår trappa sitter vår lilla igelkotte och kontrollerar noga alla besökare.

Månne solen sörjer vår avfärd? Det har varit strålande väder sedan vi kom. Och nu i eftermiddag gömmer sig solen. Det är mulet, regn i luften, mörka moln som delvis döljer de höga bergstopparna som höga och ståtliga bevakar vår by och vårt hus. Som samtidigt är helgat åt St Roch, vårt eget helgon, som gett vårt gamla hus sitt namn.

Farväl La Ferme St Roch och lev väl, skyddad bakom dina höga stenmurar. Vi kommer snart tillbaka så du återigen kan leva upp.








Sep 17, 2013

Vårt provencalska hem La Ferme St Roch

Jag läser en härlig bok med titeln "The Forgotten Garden" av australienskan Kate Morton. I boken skildras ett gammalt trehundraårigt stenhus, beläget på en hög klippa med vidunderlig utsikt ut över havet. Till huset hör en gammal trädgård med blommande buskar, gamla träd, små gångar, en liten fontän och små stenbänkar utplacerade. Och givetvis fascinerande mänskliga gestalter som lever sitt liv i den gamla trädgården.

Så fantastiskt passande att läsa boken när jag ser ut från vårt gamla tvåhundraåriga stenhus och ser den gamla trädgården, prunkande träd, små gångar, klasar av mogna, blåa vindruvor från det murkna trädet intill den grå, vittrade stenfasaden på vår yttervägg. Och långt därnere, floden Var, som likt en silverfärgad orm ringlar sig utmed de höga bergen, som likt gigantiska vaktposter av sten, håller ett vakande öga över landskapet.

Så går jag in i vår källare, ser spindelväven som samlats utmed de gamla fönstrens med galler av stål, känner svepet från vingarna av de fladdermöss som bor inne i källaren. Lätt rysande av kylan från de gamla stenväggarna går jag ut i solen igen, uppför den gamla stentrappan till grinden. Och vidare till det gamla kapellet som hedrar skyddsängeln St Roch, avbildad som en herde med stav och hundar inne i kapellet. Jag byter blommor i de gamla stenkrukorna intill de höga kandelabrarna, tänder ett ljus och sätter mig på en av de gamla bänkarna. Känner nästan att jag vill be, jag som inte är katolik, jag som gått ur svenska kyrkan, jag en hedning känner mig uppfylld av de vibrationer, de gamla minnen, som lever inne i kapellet.
Kapellet St Roch


Vårt gamla hus sett uppifrån med namn efter kapellet "La Ferme St Roch"

Källaren, med fönster kantat av spindelväv

Sep 1, 2013

Solskenshistoria om liten kisse


Brevet från Djurskyddet 

Jag fick idag ett brev från föreningen Djurskyddet i Karlstad. Som handlade om en riktigt solskenshistoria. Brevet är skrivet av föreningens ordförande Ann Scott. Brevet visar vilket fantastiskt arbete som görs av Djurskyddet och hur högt man värderar en enda liten kattunge. Här kommer brevet i sin helhet.


"Hej!

Kommer ni ihåg katten Modig? Hon blev infångad som hemlös katt i Arvika i somras tillsammans med sin mamma Tiana och syster Pocahontas. En knapp vecka efter att Modig kom till oss så blev hon sjuk, och hon blev snabbt sämre. Efter flera turer till veterinären med uppvätskning och antibiotika så blev hon inlagd på Djursjukhuset i Karlstad. Efter all behandling blev veterinärräkningen omfattande, och vi landade på strax över 20,000 kronor för hennes vård från det att hon insjuknat. 

När Modig åkte in till Djursjukhuset för några veckor sedan vägde hon 605 gram och var ca 9 veckor gammal. Hon fick dropp och vård, och efter fem dagar fick hon komma hem till jourhemmet igen. Efter detta har Modig gjort framsteg varje dag. Hon har ökat i vikt och fått tillbaka aptiten, och avföringen har blivit normal. Inget avvikande visades på varken blodproverna eller avföringsproven, och vi vet inte vad felet var med henne - men förhoppningsvis har hon vunnit över vad-det-än-var!

Imorse blev vi väldigt glada när vi vägde lilla Modig och vågen visade på 1,001 gram! Det är en enorm skillnad jämfört med för några veckor sedan, och det märks på katten att hon fått livsglädjen tillbaka. Modig väger äntligen ett helt kilo! Hon har börjat leka med fjädervippor och bollar, och igår fick hon gå på upptäcksfärd i en ny lektunnel. Hon är fortfarande inte lika stark (eller tung!) som sin syster, men hon känns inte längre som en sjuk katt. Det är fantastiskt roligt att följa hennes utveckling. 

Vi vill tacka alla som skänkt bidrag till Modigs veterinärräkning. Via PlusGiro-bidrag, PayPal-bidrag via hemsidan, samt kontanta bidrag på vårt event förra helgen har vi fått in totalt 7,074:- till Modigs veterinärkostnader. Vi uppskattar det verkligen! Du som medlem har också bidragit - via din medlemsavgift - till att vi lyckats hjälpa Modig överleva, så tack till er alla för att ni stöder vår verksamhet!

Det är alltid roligt med solskenshistorier, och vi har gott om dem i vår förening! Just Modigs fall har berört många på vår Facebook-sida, och det är roligt att vi fått ett sådant stöd från allmänheten. Berätta gärna om Djurskyddet Karlstad till de du känner! Ju fler medlemmar vi är, desto fler djur kan vi hjälpa...

Modig kommer förresten att vara "kalenderflicka" för december månad i vår kalender för 2014!"

Hälsningar,

Ann Scott

Bifogat ser ni en bild på Modig, där vänsterbilden visar henne den 16:e augusti, och högerbilden visar henne idag, den 1 september



Aug 30, 2013

Här är jag igen ...

Jag och min goda vän, som är på besök

Nu var det längesedan jag skrev några rader här. Men jag har faktiskt inte haft tid. Alltför mycket att göra med mer och mer skriverier i Värmlandsbygden och resor fram- och tillbaka till Provence. Så har jag en gammal mor att ta hand om eftersom hemtjänsten inte räcker till. Förstår inte hur gamla som bor hemma klarar sig utan anhörig. Vem tar hand om deras ekonomi, köper nya kläder, sorterar i garderober så hemtjänsten kan hitta, fixar det där lilla extra i rabatterna, vattnar blommor inomhus. Personalen på hemtjänst gör så gott de kan med tanke på deras personalstyrka. Det är inte meningen att de ska ha tid med något utöver grunduppgifterna. Ägarna, riskkapitalföretagarna, måste ju ha sin vinst att smyga ut till någon av öarna i engelska kanalen eller var det nu är som de stoppar undan pengar för att slippa betala skatt.

Nog om detta. Just nu funderar jag med lite skräck på när min bok ska publiceras. Den ligger hos förlaget med löfte om utgivning i höst. Frågan är när. Och frågan är vad omdömet blir. Nedsågning, spott, spe, förstulna blickar från grannarna eller småfniss bakom ryggen. Jag vet att boken är bra, men kanske för ärlig, även om jag inte tagit med det allra grovaste. Nu blir ni kanske nyfikna....Nej, ska inte skriva något mer, mer än att boken är halvbiografisk och heter "Bortom Stinas horisont". Egentligen skulle det ha varit med en ängel men en lektör tyckte inte det var någon bra idé, så jag tog bort ängeln. Men han/hon/hen finns där ändå, mellan raderna.

Om ett  par veckor styr vi bilens nos söderut igen. Ännu en gång fullpackad med prylar. Tavlor, mera bord, utemöbler, kuddar. Snart är det fullt där nere. Och kanske tomt häruppe. Men livet är ganska lustigt. När jag varit i Karlstad ett  par dagar längtar jag ner och när jag kommer tillbaka igen är det ganska skönt att vara här. Ett par dagar. Tills jag känner mig instängd utan de höga, vackra bergen och dalarna.

Hoppas att jag kommer tillbaka hit och skriver snart igen. Lägger in några bilder på vårt lilla hem, den 200-åriga gamla fårfarmen i den gamla medeltidsbyn i Provence. À bientôt!




Nymöblerade biblioteket